Riskkapitalbolagens uppköp av små anordnare har drivit på utvecklingen mot stordrift inom handikappomsorgen. Föreningen JAG efterlyser non-profit-perspektivet i välfärdsdebatten.
Föreningen JAG är en ideell förening, där medlemmarna kämpar tillsammans för att få leva som andra i samhället och kunna ha ett gott liv på sina egna villkor. Personlig assistans är en av förutsättningarna för det. Därför började JAG också att ordna personlig assistans till medlemmarna. Sedan 1994 drivs assistansverksamheten i medlemmarnas eget konsumentkooperativ; Brukarkooperativet JAG.
JAG är enbart medlemmarnas, inte personalens, inga anhörigas. Det lilla årliga överskott som varje seriöst företag måste ha går tillbaka till verksamheten och används för att utveckla och höja kvaliteten på medlemmarnas personliga assistans, bland annat genom erfarenhetsspridning, utbildning och kamratstöd. JAG:s medlemmar, liksom medlemmarna i andra ideella assistanskooperativ, slipper därmed vara kunder i en affärsplan, en handelsvara som andra har makt över och kan berika sig på.
JAG kan erbjuda marknadsmässiga löner till assistenterna, ett gediget fortbildningsprogram för både assistenter och arbetsledare, ersättning för assistansomkostnader och personalomkostnader liksom försäkringar och friskvårdsbidrag till alla anställda. Framförallt får varje medlem ett starkt stöd av en dedikerad och arvoderad servicegarant som hjälper till med en individuell och nära arbetsledning av assistenterna.
Trots våra omfattande funktionsnedsättningar, är vi i högsta grad livsbejakande och aktiva medborgare som ställer höga krav på våra personliga assistenter. JAG:s assistansmodell möjliggör självbestämmande i assistansen även för oss med intellektuella funktionsnedsättningar.
Föreningen JAG har kämpat hårt för valfrihet för assistansanvändarna. Vi slogs redan när lagen skulle utformas för rätten att få välja sin assistansanordnare själv, och att kunna välja att gå ihop med andra i kooperativ som utför assistansen. Att få välja sin assistansanordnare blev också en av grundstenarna i det svenska assistanssystemet.
Det dröjde så mycket som ett decennium innan detta resulterade i riskkapitalisternas intåg i assistansen. Vi tycker till skillnad från deras ägare och företrädare inte att de tillfört något till assistansreformen. Deras uppköp av små anordnare har drivit på utvecklingen mot stordrift och generella kvalitetsbegrepp istället för individuella. Dessutom bidrar deras grundläggande drivkraft, att tjäna pengar, i sig till en växande misstänksamhet mot hela assistansreformen.
Föreningen JAG har trots det inte ändrat uppfattning när det gäller valfriheten. Vi vet nämligen också att valfrihet förutsätter mångfald. Och utan möjlighet till vinst för assistansanordnare minskar troligen mångfalden och därmed valfriheten för alla assistansberättigade.
Däremot saknar vi initiativ för att främja de assistansverksamheter som inte har vinst som drivkraft. Vi som har andra målsättningar med våra verksamheter är numera i minoritet. Men var är vårt perspektiv i debatten? Varför anses non-profit plötsligt vara en omöjlig lösning?
När tog finansdepartementet initiativ för att lyfta fram kooperativen som en attraktiv företagsform? När föreslogs åtgärder för att underlätta för personer som behöver stöd och service att själva organisera sitt stöd? Var är projektpengarna för att hjälpa personer att starta kooperativ för att organisera sin dagliga verksamhet? Lösningen är nog inte att förbjuda vinstuttag. Men man kanske istället kan hitta sätt att underlätta och uppmuntra de verksamheter som har andra drivkrafter?
Magnus Andén, ordförande i Föreningen JAG genom Cecilia Blanck, god man
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
