Förenkla inte: Kön är köttslig verklighet!

debatt Det är i mitt kött, mitt kroppsliga fysiska kött, som mitt kön känns. Mitt kön är mer än bara en identitet, mitt kön är en biologisk verklighet, skriver konstnären och transkvinnan Xenia Klein.

Jag är trött på det ständiga förenklandet av den vetenskapliga komplexiteten med drag av faktaresistens hos såväl konservativa debattörer i SVD som radikala feminister i Aftonbladet. Och jag frågar mig nu om det bara är socialliberaler som intellektuellt försöker utveckla och utmana sig själva, som försöker förstå sig på verkligheten vi befinner oss i och som inte räds att ändra uppfattning – utan att för den delen sluta stå upp för mänskliga värden och principer.

Att jag är kvinna är något jag är, inte något jag valt att identifiera mig som. Mitt kön finns i mitt kött. Det känns i min kropp.

Jag vill prata om hur det är att vara just kött och kropp. Att mitt kön inte är en social konstruktion eller en poststrukturalistisk produkt. För oavsett vad ni använder för ord om mig, oavsett vad jag har för kläder på mig, så är mitt köttsliga kön detsamma, det vill säga kvinna.

Självklart finns det olika sätt att vara kvinna på. Vi behöver inte göra annat än att se oss runt för att finna kroppar som ser olika ut och är formade på olika sätt. Varje människas kropp är som ett fingeravtryck, alldeles unik.

Att kroppar varierar så mycket som de gör beror på en uppsjö av biologiska, genetiska, sociala och kulturella faktorer. Det här gäller kroppens alla delar, även de som vi förknippar med kön såsom könsorganet, bröst och behåring med mera.

Det kan vara viktigt att påpeka då det inte allt för sällan verkar som om det är vanligare med skeva kroppsuppfattningar kring just dessa. Det är en ekvation som inte alltid går ihop – det att vi samtidigt som vi ser det som självklart att alla människor ser olika ut har mycket snäva ideal kring hur kroppen ska uttrycka sitt kön. Som att kvinnors ofta hårlösa ben inte beror på kroppen utan är en logisk följd av företeelsen att raka benen.

Det är inte alls konstigt, utan fullt logiskt, att det finns kvinnor med skäggväxt och män med extremt lite kroppsbehåring.

När en pratar om kön och kropp brukar två fundamentala biologiska faktorer nämnas; Könskromosomer och könshormonnivåer. Könshormonnivåerna är minst lika individuella och unika som våra utseenden och det är bland annat därför som våra utseenden är så pass olika. Det är inte alls konstigt, utan fullt logiskt, att det finns kvinnor med skäggväxt och män med extremt lite kroppsbehåring.

Inte lika allmänt känt är det att även könskromosomerna kan variera inom könen. Den regel som en utgår ifrån är att kvinnor föds med kromosomuppsättning XX och att män föds med kromosomuppsättning XY. Det är inte en regel om hur det ska se ut eller hur det faktiskt alltid ser ut, utan det är en regel om hur det vanligtvis ser ut, – inom biologin finns det alltid undantag. Biologin är fullspäckad av variationer.

• Det finns män som föds med en extra X-kromosom, XXY, och alltså precis som kvinnor har dubbla X-kromosomer och kan liksom kvinnor bilda bröst. Det här kallas för Klinefelters syndrom.
• Det finns kvinnor som föds med bara en X-kromosom, X0, och alltså precis som män enbart har en X-kromosom och saknar både livmoder och i flera fall vagina. Det här kallas för Turner syndrom.
• Det finns kvinnor som föds med total androgenkänslighet. De har kromosompar XY, exakt som män, men med en liten variation i sitt DNA som gör att de inte kan ta upp manligt könshormon vilket gör att de utvecklar fullt normala kvinnliga attribut, precis som kvinnor.
• Det finns kvinnor som föds med kromosomparet XY utan total androgenkänslighet. Dessa utvecklar i  de flesta fall manliga attribut, men kan med hjälp av kvinnliga könshormoner sätta igång en utveckling av kvinnliga attribut. Det här kallas ofta för Transsexualism.
• Även kvinnor med kromosomparet XX kan, precis som ovan nämnda grupper sakna livmoder eller andra kvinnliga attribut på grund av olika genetiska faktorer eller till följd av händelser i livet t.ex. cancer.

Jag har inga komplex, vilket det ibland kan verka som att andra har, för att alla kvinnor har olika erfarenheter av att vara kvinna. Att våra kön manifesteras på olika sätt i våra kroppar och att vi under våra liv går igenom olika saker.

Som trans-kvinna delar jag inte alla erfarenheter av att vara kvinna med alla cis-kvinnor, exempelvis har jag ingen livmoder, men å andra sidan så har inte alla cis-kvinnor det heller.

Som trans-kvinna delar jag inte alla erfarenheter av att vara kvinna med alla cis-kvinnor, exempelvis har jag ingen livmoder, men å andra sidan så har inte alla cis-kvinnor det heller – så jag kan dela den erfarenheten, av att inte ha en, med dem.

Den oerhört komplexa och variationsrika biologin och verkligheten talar för att könet handlar om mer än bara kromosompar och hormoner och det att könet för så många upplevs som en verklighet i köttet, en erfarenhet hos kroppen, talar för att könet inte bara handlar om en identitet.

Det är omöjligt att i dagsläget bestämt säga vad som gäller, helt enkelt för att vi inte vet. – Forskning pågår. En spännande teori är att könet/könsidentiteten avgöras av hormonnivåerna i fostervattnet en annan är att det kanske finns en gen någonstans i vårt DNA som sitter på svaret.

Att kunna ge en konkret vetenskaplig förklaring vore för mig värdefullt, då det tyvärr inte sällan är så att när en är ett undantag ifrån »regeln« (normen) så finns ett större krav på sig att rättfärdiga sin existens och att få sin omgivning att förstå sin situation.

Jag känner mig hoppfull inför stora delar av dagens transforskning och läkare som Cecilia Dhejne vid Karolinska Institutet som för första gången i transmedicinens långa historia genomgående inte driver den med utgångspunkten att transpersoner är biologiskt fel och något som inte borde finnas utan driver den utifrån det självklara faktum att transpersoners kroppar också är biologiska kroppar, att vårdens uppdrag är att förbättra livskvalitén för människor och att forskningens uppdrag är att försöka bilda ny kunskap om det vi ännu inte vet och genom det i långa loppet förbättra livet för oss människor.

Mitt kön, att jag är kvinna med kromosomparet XY, menar jag, är varken konstigt eller onaturligt. Det är ovanligt – men en fullt logisk följd, orsak och verkan, av biologiska faktorer.

Jag kan vara övertygad om detta just för att det är i mitt kött, mitt kroppsliga fysiska kött, som mitt kön känns. Och när jag inte fick den vård och de medicinerna jag behövde, var det mitt kött som gjorde ont, som ständig feber och blåmärken som inte försvann; ibland som migrän och ibland som magsjuka; och allt för ofta som ångest och depression.

Det var smärta.

Och allt det här, som jag har här har delat med mig till er, var något av allt det som smärtan berättade för mig.

Xenia Klein är konstnär och tog nyligen sin examen i fri konst från Konstfack i Stockholm.Förutom sin konstnärliga praktik skriver och föreläser hon om neo-fittor. Hon var med i Tv-serien Tjejer som oss som gick på SvtPlay 2016.