Förra veckan kom nyheter om mordet på en ung kvinna i Landskrona. Om uppgifterna stämmer har hon mördats för att hon ville bestämma över sitt liv. Varje hedersmord är ett övergrepp mot alla. Det sprider rädsla, inskärper maktordningar och framkallar dessutom rasistiskt präglade fördomar.
Att hedersvåld inte längre förbigås med tystnad är ett stort framsteg. Problemet har tvingats in i offentligheten av (mest) unga och envist engagerade kvinnor. Utan deras insatser skulle det vara lika tyst i Sverige som i många andra länder.
Fortfarande finns (mest) män som tappar humöret och hänvisar till främlingsfientlighet så snart ordet hedersvåld nämns. Det finns myndighetspersoner som med en blandning av likgiltighet och fördomar ignorerar de hedersstrukturer som i mer odramatisk form begränsar unga kvinnors frihet. Det finns kanske fortfarande enstaka vänsterintellektuella som försöker blanda bort korten.
Förhållandena mellan heder, kultur, tradition, manlighet och makt är mångskiftande. Det är begripligt om man längtar efter förenklingar. Bland en del verkar en sådan nu få växande popularitet, nämligen en där man drar skarpa gränslinjer mellan sekulära och religiösa värderingar; hederstanken placeras i moskén och kyrkan.
I samband med diskussionerna om det senaste mordet pekade en engagerad person, som säkert gör en beundransvärd insats, på orsaken: Att kvinnan ville ”leva sekulärt”. Men vad är egentligen religiöst och sekulärt i en enskild människas liv? Lätt och omärkligt frammanas på detta vis en allt vanligare stereotyp: De skäggigt troende mot de fria individerna.
Mellan 2006 och 2010 drev Ungdomsstyrelsen, på regeringens uppdrag, ett viktigt projekt mot hedersrelaterat våld. De arbetade med utbildningar, nätverksbyggande och dialoger där de drog in civilsamhället – även muslimska och kristna organisationer. För en del blev det senare uppenbarligen en provokation.
Projektet om heder avlöstes 2010 av ett nytt om tvångsäktenskap. Ungdomsstyrelsen valde samma metod igen. Den hade ju varit uppenbart framgångsrik i hedersfrågan. Nätverken var ungefär de samma. (Den mördade kvinnan i Landskrona verkar för övrigt ha varit fastlåst i ett påtvingat äktenskap.)
Ungdomsstyrelsen engagerade bland annat en i sammanhangen känd och viktig imamutbildad rektor som föreläsare. Det blev för mycket för det ansvariga statsrådet Nyamko Sabuni och hennes statsråd. För dem verkar ”de religiösa” – och i synnerhet ”muslimerna” – vara själva problemet. De som bör isoleras och inte engageras i samtal.
Departementet drog abrupt in pengarna och beslutade att flytta projektet från Ungdomsstyrelsen till Länsstyrelsen i Östergötland!
Det är ett litet exempel, med stark innebörd, hur ett förenklat och inskränkt svar på svåra oacceptabla missförhållanden etableras. En politisk signal att samtal i moskén ogillas. I det här fallet utsänd av regeringen med deras mest verksamma maktbefogenhet: Pengar och anslag.
Försöken att skapa en skarp och kompromisslös konflikt mellan sekularism och religion pågår från många håll, i skiftande frågor och olika länder – påfallande ofta med islam och invandring som utlösande faktorer. De kommer från både konservativa religiösa institutioner och sekulära politiska sammanhang. Sabuni har dragit sitt lilla strå till stacken.
Men gör det livet enklare för de tonårstjejer som längtar efter större självbestämmande? Jag tror inte det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
