Företagare måste sluta vara naiva om Kina

LEDARE Det är hög tid att företagsledarna att sluta vara naiva i sin handel och kontakt med Kina. Vi måste ha friheten att säga ifrån.

Vi har alla varit väldigt naiva om Kina. Man sa att handel och mänskligt utbyte skulle göra det väldiga landet mer demokratiskt. Men de senaste åren har istället diktaturen stärkts.

Nu är det en stöddig stormakt som hackar andra länders datorer och ägnar sig åt påverkansoperationer. På hemmaplan är kommunistpartiet allenarådande. Övervakningen av individen har ökat. Det finns ingen pressfrihet. Internet stängs ute.  Rättsordningen är summarisk.

Upproriska i Hongkong slås ned. Närmare en miljon uigurer är inspärrade i omskolningsläger i provinsen Xinjiang.   

Kinesiska investeringar runtom i världen har blivit en del av en medveten maktpolitik. Samtidigt har Kina en alltmer aggressiv ton mot minsta kritik i omvärlden.   

När Svenska PEN nyligen gav ett pris åt den fängslade svenske förläggaren Gui Minhai reagerade den kinesiske ambassadören i Stockholm med att hota med »konsekvenser« och att »handelsutbytet med Sverige kommer att begränsas«.

Moderatledaren Ulf Kristerssons kommentar var: »Om man kräver att vi ska vara tysta i en demokrati får det motsatt effekt«.

Och så har det blivit. Under den gångna hösten har den svenska naiviteten om Kina på många sätt blåst bort. Över alla partigränser har riksdagen samlats kring en Kina-strategi. En utredning ska undersöka om utländska investeringar kan hota svenska säkerhetsintressen. Ett enhälligt utrikesutskott vill att EU ska införa sanktioner mot Kina om inte övergreppen mot uigurerna upphör och Gui Minhai släpps fri.

Kommer ambassadörens hot om att handelsutbytet ska begränsas verkligen bli av? Förmodligen, men hur omfattande det blir återstår att se.

Visst ska vi handla med Kina. Men ju mer företagen gör sig beroende av kineserna, desto större är risken att man känner sig tvingad att blunda för de övergrepp som sker.

Om en del av vår naivitet om Kina blåst bort, består den bland många svenska företagsledare. Eller det kanske inte är naivitet, utan att egenintresset alltid går före allmänintresset. Som när H&M och Ikea utpekas för att ha köpt varor från tvångsarbete i lägren för uigurer i Xinjiang-provinsen.

Eller när Dan Sten Olsson, vd för Stenarederiet, i en intervju i Dagens Nyheter säger sig inte reflektera över att Kina är en diktatur: ”»Vad kan jag göra åt det? Det jag inte kan påverka, lever jag med. Det är som med tyngdkraften. Den är där«.

Han berättar att det är 200 miljoner kronor billigare att låta bygga sina färjor i Kina, jämfört med Korea, där de tidigare tillverkades. »Jag skulle gå i konkurs om jag tänkte annorlunda«, förklarar Olsson. Men Stena gick inte i konkurs när man byggde sina färjor i Korea. Så det Olsson säger är bara undanflykter för att slippa ta samhällsansvar.

Han är inte den ende företagsledaren som i nyliberal anda utgår från att ekonomi och politik inte hör ihop.

Den amerikanske multimiljardären Michael Bloomberg, som kandiderar för demokraterna i presidentvalet nästa år, sa nyligen att Kinas ledare Xi Jinping inte är någon diktator utan han lyssnar till folket. Förklaring? Bloomberg har stora ekonomiska intressen i Kina. Så stora att den nyhetsbyrå han äger, Bloomberg News, 2013 stoppade en nyhet som riskerade misshaga kineserna.

Det är hög tid att företagsledarna slutar vara naiva. Visst ska vi handla med Kina. Men ju mer företagen gör sig beroende av kineserna, desto större är risken att man känner sig tvingad att blunda för de övergrepp som sker.

Det är ingen lätt balansgång. Men vi måste ha friheten att kunna säga ifrån.