Budget 2023 De snäva tidsgränserna kastar fortfarande ut personer i fattigdom och ersättningarna har i flera decennier släpat efter löneutvecklingen. Det är därför förödande att regeringen väljer att frysa reformeringen av sjukförsäkringen i sin första budget, skriver Kjell Rautio välfärdsutredare på LO.
Sjukförsäkringen är som ett gammalt hus som ständigt måste underhållas. Annars förfaller byggnaden. De senaste decennierna har underhållet släpat efter rejält. Ersättningsnivåerna och kvalifikationskraven har stramats åt, det gäller såväl lagstiftningen som lagtillämpningen. Utgifterna för sjukförsäkringen har mer än halverats i relation till BNP jämfört med 1990.
Den förra regeringen med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi i spetsen har visserligen tagit steg för att förstärka försäkringsskyddet, men de grundläggande systemfel som skapades när ”rehabiliteringskedjan” infördes består ändå i princip oförändrade. Fortfarande fattiggörs många som drabbas av sjukdom av det systemskifte som gjordes av regeringen Reinfeldt 2008.
Att i detta läge frysa reformeringen av sjukförsäkringen vore förödande, inte minst för de löntagare som har de högsta sjukdomsriskerna. Ändå är det just detta som sker.
De stelbenta och snäva tidsgränserna kastar fortfarande ut personer som är för sjuka för att kunna arbeta i fattigdom och rehabiliteringsinsatserna är bristfälliga och kommer ofta för sent. Lägg där till att oseriösa arbetsgivare kan slita ut arbetskraften utan att behöva ta ansvar för arbetsmiljön, att arbetsskadeförsäkringen har grova maskor och att vi har en skadlig sjuknärvaro och smittspridning på grund av karensavdraget. Utöver det är kvalifikationskraven för sjuk – och aktivitetsersättning extremt hårda och behandlande läkare känner sig misstrodda på grund av orimliga detaljkrav på läkarintygen. Dessutom har ersättningarna i flera decennier släpat efter löneutvecklingen.
Att i detta läge frysa reformeringen av sjukförsäkringen vore förödande, inte minst för de löntagare som har de högsta sjukdomsriskerna. Ändå är det just detta som sker. Högerregeringens första budget innebär i praktiken ett reformstopp på sjukförsäkringsområdet. SD:s ekonomisk politiske talesperson Oscar Sjöstedt har tidigare talat om ”status quo” i sjukförsäkringsfrågan, när han meddelade att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen (stupstocken) inte ska återinföras. Uppenbarligen har SD lyckats med detta, men i övrigt valt att vika ner sig.
Borta är retoriken när SD i Aftonbladet i somras uppmanade Socialdemokraterna att ställa upp på SD:s förslag ”som skulle göra verklig skillnad för alla de som riskerar att förlora sin försörjning och livskvalitet på grund av att de blivit sjuka.” Borta är kraven från SD:s riksdagsmotioner före valet om att införa en tidsbegränsad sjukersättning, fortsätta mjuka upp tidsgränserna, ta bort Försäkringskassans överprövning av läkarintygen, stärka SGI-skyddet, utöka tryggheten för personer med funktionsnedsättning osv. Borta är också SD-kravet på att avskaffa karensavdraget för anställda i välfärden. Detta är exempel på krav som ligger nära de förslag som LO fört fram. Krav som var populära i valrörelsen, men som nu lyser med sin frånvaro.
Högerregeringens lösning stavas i stället ”bidragstak”, något som kommer att införas senare under mandatperioden. Moderaterna har flaggat för att de vill pressa ner den sammanlagda ersättningsnivån för de fattigaste till 75 procent av lönen för det lägst betalda arbetet. Bidragstaket kommer förmodligen inte att påverka så många enskilda individer, men det är knappast någon tröst för de fattiga flerbarnsfamiljer som ändå drabbas. Att ytterligare fattiggöra och öka oron hos redan utsatta över hur familjeekonomin ska klaras underlättar knappast deras möjligheter att komma in i arbetslivet.
Dessutom vet vi att ersättningarna i socialförsäkringarna påverkar den så kallade reservationslönen, som anger den lönenivå som avgör huruvida en individ väljer att acceptera en anställning. I det avseendet går såväl högerregeringens reformstopp som bidragstak inte helt oväntat arbetsgivarorganisationerna till mötes när det gäller att sätta press på lönenivåerna neråt.
Det kommer av allt att döma inte att bli en enkel resa på sjukförsäkringsområdet under mandatperioden, varken för SD eller för högerregeringen. Men mycket avgörs av hur konkret och skarp fackföreningsrörelsen och oppositionen, med Magdalena Andersson i spetsen, kommer att vara när vi i massmedia möts av berättelser om sjuka människor som fortsätter att fattiggöras på grund av de bestående systemfelen i sjukförsäkringen. Kampen för en mänsklig och rimlig sjukförsäkring går vidare!
Kjell Rautio, välfärdsutredare LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
