fredagskrönika Den fackliga organisationsgraden fortsätter att minska. Och i jakten på medlemmar ökar fackförbundens intresse för att införa kompletterande ersättningar till a-kassan. Men utvecklingen väcker en rad frågor.
För några månader sedan redovisade de tre fackliga centralorganisationerna siffror på medlemsutvecklingen för medlemsförbunden. Enligt TCO och Saco ökade förbundens medlemmar med 17 000 respektive 6 000. Därmed har TCO 1,4 miljoner medlemmar och Saco nära 700 000. Samtidigt visade LO:s redovisning att förbunden tappar drygt 16 000 medlemmar vilket innebar att organisationen har drygt 1.4 miljoner medlemmar.
Men trots att fler tjänstemän och akademiker går med i facket sjunker organisationsgraden, alltså den procentuella andelen fackligt anslutna medlemmar. Det visar siffror från nestorn när det gäller facklig anslutningsgrad, professor Anders Kjellberg i Lund. Enligt preliminära siffror som han redovisar i Medlingsinstitutets årsrapport var organisationsgraden nere i 67 procent förra året. För arbetare var organisationsgraden ännu lägre – 60 procent.
Bland tjänstemän och akademiker är utvecklingen bättre. Förra året var organisationsgraden 72 procent. Men det innebär att den ökning som skett under några år är bruten. Skälen till att organisationsgraden minskar trots att TCO och Saco redovisar fler medlemmar är främst att fler arbetar. Andelen som skulle kunna vara med i facket har alltså ökat.
Intresset för att bryta den här utvecklingen visar sig på olika sätt hos fackförbunden. Men en tydlig trend är ett ökat intresse för att erbjuda medlemmarna så kallad inkomstförsäkring. Det innebär att facken tecknar en försäkring som ger medlemmarna extra ersättning vid arbetslöshet. Hur hög ersättningen är och hur länge den gäller varierar mellan förbunden. Från början var det främst tjänstemän och akademikerförbund som erbjöd inkomstförsäkring, men under senare år har den också blivit vanligare bland LO-förbunden. Till sommaren inför till exempel IF Metall en försäkring och Hotell och Restaurang utreder om en inkomstförsäkring ska införas.
Vad händer vid nästa lågkonjunktur – har alla förbund råd att fullfölja löftena till medlemmarna?
Att LO-förbunden varit långsammare med att införa inkomstförsäkring har främst två förklaringar. Den ena handlar om kostnader. Vid lågkonjunkturer är det i första hand arbetare som drabbas av omfattande arbetslöshet. Inkomstförsäkringar kan då bli dyra att förverkliga – vilket också några LO-förbund har upplevt och tvingats upphöra med sina försäkringar. Den andra förklaringen är ideologisk. LO:s och förbundens inställning har varit att rimlig ersättning vid arbetslöshet är statens ansvar. Om facken tecknar försäkringar finns det risk för att staten drar sig tillbaka och dessutom blir det svårare att kräva ansvar från politikerna.
Men medlemmarna anser att inkomstförsäkringar är viktiga. Förutom kollektivavtal är inkomstförsäkring det viktigaste skälet att vara med i facket, enligt en Sifo-undersökning som refereras i tidningen Arbetet. Många förbund verkar ha insett detta och lyfter fram inkomstförsäkringen på sina hemsidor. De som besöker Saco-förbundet Juseks hemsida möts till exempel av budskapet ”Ha en bra lågkonjunktur” och reklam för inkomstförsäkringen.
Ett viktigt skäl till att medlemmarna efterfrågar kompletterande ersättning är att ersättningen i arbetslöshetsersättningen inte höjts under lång tid. Mellan 2002 och 2015 höjde varken socialdemokratiska eller borgerliga regeringar ersättningen. Det har lett till att sju av tio får ut mindre än 80 procent av sin tidigare lön – den nivå som a-kassan sägs garantera.
Senare i vår kommer definitiva siffror från Anders Kjellberg. Sannolikheten för att de visar på ökad facklig organisationsgrad är inte så stor. Det kan innebära att fler fackförbund erbjuder inkomstförsäkring. Oavsett vad som händer reser den här utvecklingen en rad frågor. Vad händer vid nästa lågkonjunktur – har alla förbund råd att fullfölja löftena till medlemmarna? Vad är det för ansvar staten egentligen tar för a-kassan? Och vad innebär det som står i januariavtalet, att a-kassan ska reformeras? Betyder det ytterligare kostnader för facken?
Men den svåraste frågan handlar ändå om facklig organisationsgrad. Hur låg kan den bli innan legitimiteten i dagens system påverkas?
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
