Forskare: "Bristfällig tolkservice hot mot rättssäkerheten"

Under tre år har vi undersökt tolkningens betydelse för rättssäkerhet med särskilt fokus på mottagandet av ensamkommande asylsökande barn och unga. Tolk är ett vardagligt inslag i det kommunala mottagandet och används på de gruppboenden som byggts upp runt om i landet, i familjehem, inom skola, sjukvård och i mötet med god man. Tolk är för barnen och ungdomarna en möjlighet att göra sin röst hörd.

För Migrationsverket och socialtjänsten är tolk är ett viktigt redskap vid asylutredning och individuella vårdutredningar. Utredningssamtal är komplicerade. Frågor om identitet, vem barnet är, vad det har varit med om och hur barnet tänker om sin framtid ska utredas. Samtalen handlar om att minnas och att återberätta svåra erfarenheter. Utredningsarbete kräver att deltagarna känner tillit, något som ställer krav på att tolkar och tolkanvändare samspelar, men även på tolkens språk och terminologikunskaper. Det är tolkanvändaren som har ansvar för situationen i rummet och som ska se till att det går rättssäkert till. Tolkens roll är att fungera som ett professionellt redskap för att kommunikationen fungerar och göra det möjligt för utredaren att utföra sitt arbete på ett sätt som garanterar juridisk och social rättssäkerhet.

I realitet handlar det ofta om en problematisk tolksituation där ingen av parterna, eller sällan, har fullt förtroende för varandra. Barnen vittnar om att de inte vågar säga allt de vill och att tolkar antingen överdriver eller inte tolkar det de berättar. Tolkanvändare upplever att tolkar ofta när det gäller barn lägger sig i, tar mer ansvar än de borde samt att de kan känna sig begränsade i sin ambition av tolkens kompetens. Tolkar är kritiska till tolkanvändares okunskap om att tala med flyktingar och barn och att de hamnar i situationer där de (mot sin vilja) får ta större ansvar än de bör med tanke på tolkrollen.

Forskningsmaterialet visar vidare att mycket tolkning i dag utförs av icke kvalificerade tolkar. Det är en konsekvens av hur tolkars utbildnings-, auktorisations- och arbetsvillkor ser ut. Tolkanvändarna bokar tolkar genom förmedlingar som de har avtal med genom upphandling.

Ett grundläggande problem är att upphandlingarna under lång tid har prioriterat pris framför kvalitet och det har gjort att arvoden för tolkar som har utbildning och/eller auktorisation har stagnerat. Det innebär också att förmedlingar inte har ”råd” att skicka kvalificerade tolkar; att kvalificerade tolkar bojkottar underbetalda uppdrag eller söker sig till andra professioner.

Ett annat problem är att man inom många yrkesområden fortfarande inte fullt ut integrerat det faktum att man verkar i ett mångspråkigt samhälle och att kommunikation med icke-svensktalande personer är en del av vardagen. Tolkservice finns både för den svensktalande och den icke-svensktalande för att garantera lagstiftade grundläggande värderingar om rättssäkerhet, medborgarinflytande, likabehandling och att rätt beslut kan fattas.

De fyra viktigaste insatserna som behövs för förbättrad tolkservice är: Ta vara på de kvalificerade tolkar som finns i dag. Detta kan göras genom att de yrkesområden som använder tolk analyserar sina behov och vad de ska ställa för krav för att kunna utföra sitt arbete. Det i sin tur leder till bättre underlag för upphandling och uppföljning. Av detta följer sedan ett politiskt åtagande att se över utbildnings- och auktorisationsmöjligheter så att efterfrågan på god tolkservice kan uppfyllas.

Eva Norström, Kristina Gustafsson och Ingrid Fioretos, Lunds universitet.