Det är kanske lite för enkelt att säga att det som inte syns i media inte finns, men media – tidningar, radio, teve, internet, sociala medier – är en maktfaktor i samhället. Socialarbetare måste bryta sin egen självpåtagna tystnad och berätta, kommentera och debattera sociala frågor. Socialarbetare måste på ett helt annat sätt än vad man gör i dag initiera debatter om samhällsfrågor. Socialarbetare måste ställa frågor och peka på sociala missförhållanden. Ingen, allra minst klienterna, vinner på att det är tyst i samhällsdebatten.
Under flera års har vi deltagit i samhällsdebatten men också noterat att sociala frågor, välfärdspolitiken och socialtjänsten inte debatteras av socialarbetare i medier. Alla har något att vinna på att en debatt förs om hur det sociala arbetet organiseras och genomförs i landets kommuner. Det finns ett flertal brännande frågor som borde debatteras närmare.
Det sker ständigt organisationsförändringar i landets kommuner och inom hälso- och sjukvården, något som i hög grad påverkar de patienter, klienter, brukare och anhöriga som söker sig till eller berörs av socialtjänsten. De senaste årens förändringar i socialförsäkringssystemet har medfört att tusentals personer utförsäkrats från Försäkringskassan. Den enda räddningen för dem är att vända sig till socialtjänsten, vilket medfört ökat antal socialbidragstagare och ökad arbetsbelastning för socialarbetare.
Ett annat problem vi kan se är de hemlösa och uteliggare som finns i alla större städer. Vi har fått en hemlöshetens normalisering, den har blivit ett naturligt inslag i gatubilden. Hemlöshet och uteliggare har blivit ett accepterat tillstånd i stället för att ses som en social skamfläck. Hemlöshet är dessutom något som i hög grad slår mot människor som har ett psykiskt funktionshinder.
Ett tredje område som bör genomlysas mer är arbetslöshet bland personer med funktionshinder. Arbetslinjen har blivit en besvärjelse som alla partier bekänner sig till, men arbetslösheten fortsätter trots det att öka bland personer som har ett stort funktionshinder. Skillnaden i sysselsättningsgrad ökar i förhållande till andra grupper i samhället.
Ytterligare en viktig fråga är vården och behandlingen inom missbruksområdet. Bara en av fem personer med missbruksproblematik får vård. Missbruk och beroende ökar och konsekvenserna är stora för barn, familjer och omgivningen. Vården och behandlingen inom kommunerna behöver prioriteras i större utsträckning. Socialarbetarna kan annars inte utföra ett professionellt arbete.
Under hösten 2010 genomförde SKTF en stor enkät i Göteborgs Stad om hur socialarbetare upplevde sin arbetssituation. 80 procent av de över 500 socialarbetare som deltog i studien uppgav att de var stressade i sitt arbete. Hot och våld förekommer och det råder hård belastning hos socialförvaltningar.
Det spelar ingen roll om en kommun genomgår stora organisationsförändringar eller om den sociala verksamheten blir utsatt för nedskärningar. Det förblir tyst inom socionomkåren. Det är dystert att de sociala frågorna inte kommenteras i större utsträckning av erfarna socialarbetare. Socialarbetare möter de drabbade i sin vardag. I många fall är det människor som saknar förmåga att göra sin röst hörd i medier – då krävs det att någon talar i deras ställe.
Det är hög tid att bryta isoleringen, för allas gemensamma bästa. Det finns engagemang, kunskap och erfarenheter inom olika sociala sektorer som aldrig når samhällsdebattens ljus. Det är hög tid för en förändring.
Jörgen Lundälv, Ylva Donning, Per Olof Larsson, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
