Hoten motiveras alltid med att andra värden är viktigare.
Ett av de stora problemen när yttrandefriheten hotas i världen är att den som hotar den nästan aldrig tycker att hen gör det.
Åtminstone brukar de inte erkänna det.
Istället konstrueras rader av argument för att motivera varför deras form av inskränkning är motiverad.
Och nästan alltid motiveras den med att något annat värde måste ställas över yttrandefriheten. Det kan vara nationens säkerhet, risken för att människor känner sig kränkta, påståendet att yttranden egentligen är förtal eller att något går emot en kulturell tradition eller ”den goda smaken”.
Det är vad som händer i Sverige just nu.
En typ av censur som vi inte haft i Sverige sedan andra världskriget
Igår hade Dagens Nyheter en stort uppslagen artikel om att Tidö-regeringen vill ge polisen möjlighet att på förhand ställa in demonstrationer och offentliga aktioner om de riskerar att hota rikets säkerhet.
Bakgrunden är den svenska Nato-ansökan och de koranbränningar som skapade en kris i relationerna med bland annat Turkiet. Regeringen tillsatte en utredning för att kyla ned frågan, och nu ligger förslagen på bordet.
En rad juridiska experter gör tummen ned för förslaget.
För det första skulle det leda till förhandscensur av yttranden, en typ av censur som vi inte haft i Sverige sedan andra världskriget. Faktum är att väldigt få länder i dag har sådan censur. Men nu skulle alltså polisen få möjlighet att sticka upp fingret i luften och känna efter om det finns några hot mot säkerheten, och stoppa det hela.
För det andra ger det främmande makter, terrorgrupper och i stort sett vem som helst som har invändningar mot till exempel en protestaktion att stoppa den. Det räcker att skramla tillräckligt högt så att det uppfattar som en nationell säkerhetsfråga. Bombhot från terrorgrupper, hot om ekonomiska bojkotter, militära hotelser, som kan vara rent teoretiska i praktiken men nödvändiga att ta hänsyn till.
Nu verkar inte ens justitieminister Gunnar Strömmer vara helt såld på det här förslaget, vilket är hoppfullt, och remissinstanserna lär såga det. Men ändå … det säger något om vår tid att det gått så här långt.
För att sätta saken i perspektiv kan nämnas några andra länder och sammanhang där yttrandefriheten görs relativ med hänvisning till andra höga värden.
I Thailand kan man få upp till 20 års fängelse för majestätsbrott, det vill säga yttra något negativt om kungen. Hans anseende anses ha ett värde så högt över allt annat att en inskränkning är motiverad.
I Ryssland, innan Putin släppte alla masker och kom ut som fullblodsdiktator, ursäktades ofta rättegångar mot journalister som granskat makthavare att de ägnade sig åt just förtal.
I Iran är religionen och de religiösa lagarna satt på en sådan piedestal att alla yttranden mot dessa inskränks.
I Ungern används allt oftare ”samhällets normer” som argument för att stoppa musik, texter och liknande.
Vi är inte på samma plats som dessa länder. Långt därifrån. Men när samma argument används även för små inskränkningar har vi alla skäl att bli oroliga. Och för oss själva upprepa grunderna för yttrandefriheten: Vad är poängen med yttrandefrihet om den inte inkluderar de som är provocerande, jobbigt, normbrytande och besvärligt.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
