Förstagångsväljare, använd er makt!

I dag är det dags att välja framtid. 442 000 förstagångsväljare ska använda sin rösträtt, en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Jag hoppas de använder sin makt, med både förnuft och känsla.

Det finns ett tydligt mönster som går igen såväl bland samtliga väljare som förstagångsväljare. Benägenheten att gå och rösta är högre bland personer som har hög utbildning och inkomst samt om du har minst en förälder som är högutbildad eller höginkomsttagare. Ju högre utbildning, desto större politiskt engagemang. På motsvarande sätt finns ett samband med låg utbildning och lågt politiskt engagemang.

En av förutsättningarna för att delta i ett samhälles utveckling är kunskap. Kunskap att samla in fakta, förstå den, analysera den, värdera den, ifrågasätta den. Kunskap att förmedla egna ståndpunkter, för att kunna vara en del av en föränderlig men påverkbar värld. Den kunskapsförmedlingen är ett av skolans viktigaste uppdrag.

Skolverket säger att skolan ska ”utveckla elevers demokratiska värderingar, kunskaper om politik och samhälle, samt de faktiska erfarenheter av relevans för rollen som medborgare i en demokrati”. Den skola som Jan Björklund (FP) kämpat hårt med att reformera och detaljstyra sönder är dessvärre inte den skola som demokratin Sverige behöver.

I Björklunds skola har inte alla samma möjligheter till kunskap. I en rapport från Skolverket är det tydligt att socioekonomiska faktorer spelar roll för resultaten och det visar sig även i den senaste betygsstatistiken där 42 procent av barn till lågutbildade inte når gymnasiebehörighet. Vare sig ordningsomdömen eller mobilförbud kommer att lösa den problematiken.

Vi behöver en skola som är likvärdig, som hjälper alla elever att nå sin fulla potential och som satsar varenda skolskattekrona på lärare och elever. Inte bara för resultatens skull, utan för all utvecklings skull – såväl den individuella som den samhälleliga.

Det är glädjande att intresset har varit rekordstort för att arrangera skolval i år. Skulle tonåringarna ha fått bestämma hade vi redan haft en rödgrön regering utifrån resultatet 2010. Men det är oroväckande att elever på yrkesprogrammen röstar i mindre utsträckning än sina kamrater på högskoleförberedande program. Och det är oroande att det är så stor skillnad mellan olika bostadsområdens valdeltagande.

Siffrorna på högst och lägst valdeltagande från samma kommun i valet 2010 är talande. I Botkyrka kommun röstade 90,5 procent av de boende i Tullingeskog och 47 procent av de boende i Albyberget. I Malmö röstade 90,3 procent av de boende i det resursstarka Djupadal och 41, 3 procent i Kryddgården i Rosengård. I Stockholm låg siffrorna på 94,5 procent i ett valdistrikt i Bromma och på 36,4 procent i Rinkeby.

Vikten av att delta i den politiska samhällsgemenskapen behöver förtydligas. Det har gjorts bra insatser av till exempel ”127:s röster räknas” som har haft som syfte ”att öka medvetenheten om alla medborgares möjlighet att påverka samhället, och vikten av att delta i allmänna val”. Målsättningen har varit att boende i 127-området (Skärholmens stadsdelar Bredäng, Sätra, Skärholmen och Vårberg) ska använda sin rösträtt. 

Den möjligen nötta men viktiga devisen ”kunskap är makt” är följaktligen mer aktuell än någonsin. Kunskapssamhället och maktutövandet behöver innefatta alla medborgare, inte minst de unga. Om man som förstagångsväljare kommer från ett hem där det politiska engagemanget och valdeltagandet är lågt, måste förhoppningen vara att skolan kan ge dessa unga medborgare tillräckligt med kunskap om vikten av att använda sin rösträtt. Annars består kunskapsklyftan.

Förändring kräver engagemang. Engagemang kräver kunskap. Ett av skolans viktigaste uppdrag är att forma kunniga, aktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare. I dag hoppas jag att det visar sig genom att förstagångsväljarna använder sin rösträtt. Varje röst gör skillnad.