Förstatligande ett hot mot skolan

ledare Att förstatliga kommunala skolor och låta de fristående fortsätta vara sina egna huvudmän skapar en obalans. I praktiken kommer det omöjliggöra reformer som friskolekoncernerna ogillar.

Vi hoppar fram till hösten 2029. I Regeringskansliet lägger ministrarna sista handen vid budgetpropositionen. 2030 är det val igen. En politisk tjänsteman kommer in.

– De är här, säger hen med något stressat i blicken.

– Hälsa att vilka-det-nu-är får återkomma när budgeten är lagd, svarar finansministern utan att titta upp från de senaste formuleringarna och kalkylerna.

– Eh, det går nog inte, svarar tjänstemannen som nu ser rejält plågad ut.

Och hen har rätt. Några av budgetpropositionens förslag om skolan har blivit kända. Det handlar om en förändrad resurstilldelning för ökad likvärdighet och tydligare krav på sådant som lärartäthet och bibliotek. I receptionen står nu två skolkoncernsdirektörer. Ja, inte bara direktörerna, utan de har med sig var sin delegation som i huvuden räknat skulle göra många partistaber avundsjuka.

Den ene skolkoncernsdirektören går rakt på sak.  

– Era förslag om resurstilldelning och ökade krav är oacceptabla ingrepp i vår verksamhet.

Både utbildningsministern och finansministern tar sats för att svara något om skolan som en gemensam och skattefinansierad samhällelig angelägenhet, men den andra skolkoncernsdirektören avbryter.

– Vi kan era argument, men om ni går vidare med förslagen kommer vi att informera föräldrarna om att vi stänger samtliga våra skolor och att det beror på er politik. Utskicket är redan schemalagt.

Utbildningsministern, som visste att skolkoncernerna tillsammans driver skola för fler barn än vad som finns i Malmö och Göteborg, bleknade. De politiska tjänstemännen i rummet började räkna på hur många röster det kunde handla om. 

– Vi skulle också nämna den stora annonskampanjen om att regeringen stänger dina barns skola. Den ligger startklar inför valrörelsen, lade en skolkoncernstjänsteman med titeln Public Affairs till med ett nöjt leende.

Vilken regering skulle kunna hålla emot? Och hur hamnade vi här? 

Liberalerna vill inte röra friskolorna.

Svaret är Januariavtalet. Liberalerna fick igenom att krav på att ta fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap för skolan. Nu är utredningen igång och oavsett liberalernas mångåriga kampanj för statlig skola och helgens enkla slogans om förstatligande på DN Debatt är det tydligt vad det handlar om:
Liberalerna vill inte röra friskolorna. Det är bara kommunala grund- och gymnasieskolor som ska bli ett ansvar för staten. I direktiven står att utredaren ska föreslå hur staten kan ta över ansvaret för ledning av utbildningen och den dagliga driften i de skolor som i dag drivs av offentliga huvudmän.

Att förstatliga de kommunala skolorna och låta de fristående fortsätta vara sina egna huvudmän kommer att skapa en obalans som i praktiken riskerar omöjliggöra reformer som ogillas av friskolekoncernerna och deras ägare. Koncernerna kommer att bli den part regeringen måste förhandla med. IES är med 26 700 elever redan idag jämförbara med Malmös skolor i storlek. Academedia ligger inte långt efter och närmar sig 25 000 elever i grundskolan och har därtill över 36 000 elever i gymnasiet. Kapitalet får en urstark position gentemot politiken. Resultatet riskerar bli urvattnade politiska beslut och i värsta fall en utveckling mot olika regler för offentliga och privata skolor.

Det här följer ett känt mönster. I Nancy MacLeans bok om Nobelpristagaren James McGill Buchanan visar hon hur kapitalägare i USA visserligen slogs mot den stora staten och för det lokala självstyret, men bara när det gynnade deras egen äganderätt. Den lokala demokratin var utspridd och svår för kapitalägarna att agera samordnat emot. Om besluten istället togs centralt, i församlingar som vanliga medborgare inte har tillgång till, fick de kapitalstarka krafterna ett övertag. Risken är därför stor att ett förstatligande där friskolorna fortsätter att vara sina egna huvudmän är ett drömscenario för det kapital i Sverige och utomlands som kontrollerar en allt större del av vårt skolväsende. 

Stödet för mer statligt inflytande över skolan ökar. Det är på många sätt bra eftersom skolan är en nationell angelägenhet. För de flesta handlar förstatligande också om både kommunala och fristående skolor. Därför måste alla som vill se staten kliva fram se upp med den nyss påbörjade utredningen, eftersom den fokuserar enbart på de skolor som drivs av det offentliga. 

Ett förstatligande på Liberalernas sätt kan bli slutet för en sammanhållen och gemensam skola.