debatt Försvarsanslagen ska inte kunna höjas hur mycket som helst. Behoven måste vägas mot välfärdens alarmerande investeringsbehov. Därför är de borgerliga partiernas avhopp från Försvarsberedningen djupt beklagligt, skriver Daniel Färm.
Rimlighet är en dygd som vissa partier åberopar högst selektivt. De forna allianspartiernas avhopp från Försvarsberedningen är ett uttryck för att det saknas sans och balans i försvarspolitiken. Kravet att de rödgröna partierna absolut måste ställa upp på de liberala och konservativa partiernas bud på 31 miljarder i ytterligare förstärkning fram till 2025 är orimligt. Det skulle innebära att försvarets andel av BNP ökar med 50 procent – från 1 till 1,5 procent. En sådan ökning skulle innebära att vi närmar oss en nivå på försvarsanslagen som motsvarar Kinas, ett av de fem länder i världen som lägger mest pengar på försvaret med 1,9 procent av landets BNP (2018). Det innebär också att de borgerliga tycks vara mycket måna om att gå Trump till mötes i hans krav på att europeiska länder ska höja försvarsanslagen till 2 procent av BNP.
De borgerligas agerande är olyckligt – av flera skäl. Dels finns det ett stort värde i en bred samsyn och enighet utåt i just försvarsfrågorna. Utländska potentiella fienders våta dröm är att de olika statsbärande partierna i vårt land är splittrade i synen på försvaret. Dels behöver försvarsanslagen behandlas som andra anslag, och vägas mot andra angelägna utgifter.
Utländska potentiella fienders våta dröm är att de olika statsbärande partierna i vårt land är splittrade i synen på försvaret.
Sverige ska ha ett starkt försvar. Rysslands aggressiva agerande under Putin ställer höga krav på vår försvarsförmåga och säkerhetspolitiska samarbeten. Samtliga åtta partier är i princip överens om att försvaret nu för första gången sedan 1970-talet ska växa. Men det innebär inte att försvarsanslagen ska ha ett frikort och kunna höjas hur mycket som helst.
Vi vill inte bidra till ett upprustningsrace. Vad säger att inte andra länder tar en så kraftig höjning till intäkt för att höja sina anslag med minst lika mycket? Det skulle öka pressen på Sverige att höja ännu mer. Kapprustning stärker knappast vår säkerhet.
I ett läge då vi behöver höja pensionerna, stärka äldreomsorgen, satsa mer på sjukvården och skolan samt investera i järnvägar och bostadsbyggande är det viktigt att alla partier sansar sig. Det behövs enligt SKL minst 43 miljarder kronor ytterligare till välfärden fram till 2022 – bara för att behålla nuvarande ambitionsnivå och åtaganden. Därför går det inte att bara ohämmat skrika rakt ut som gökungar just när det gäller försvarsfrågor. Det finns många angelägna behov i samhället som också behöver vägas in.
Vi inser alla att just säkerhetsfrågor har en särskild dignitet, så det är inte orimligt att göra noggranna analyser av behoven kring såväl försvarsanslag som säkerhetspolitiska samarbeten. Men att ta det till intäkt för att vi måste använda mycket stora delar av de närmaste årens reformutrymme åt just försvaret är oansvarigt. Politiker måste klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Det är just det som skiljer ett statsbärande och ansvarstagande parti från ett särintresseparti eller ett parti som ser sin främsta roll som pådrivare. Vi behöver både ha en god försvarskapacitet och mer resurser till välfärden. Genom att under stort ståhej lämna Försvarsberedningen verkar de fyra forna allianspartierna ha tappat all sans och balans. Anser de sig inte behöva ta ansvar för en hållbar och välavvägd syn på försvarsfrågorna i förhållande till andra angelägna politikområden?
Nu behövs ett återupprättande av rimlighet, ansvar och statsmannamässighet i försvarsfrågorna. Inte anklagelser om att ett nej till de borgerligas överbudspolitik (för att istället värna resurser till våra äldre) skulle vara ett fullkomligt svek mot svensk försvarsförmåga. Med ett sådant högt tonläge kommer motsvarande anklagelseakt mot de som ser till att patienter, pensionärer och elever inte får tillräckligt stöd att bli hård. Det vore bättre om vi höll ett mer sansat och balanserat förhållningssätt levande – också i försvarsfrågorna. Svensk säkerhet gynnas inte av ytterligare polarisering och splittring.
Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
