Försvarsmakten – en klimatbov

debatt Omfördela budgeten från försvaret till miljöskydd, och tvinga Försvarsmakten att redovisa sina utsläpp, skriver Jennifer Råsten, ordförande Internationella Kvinnoförbundet för Fred & Frihet.

»Det förändrade säkerhetsläget« är den formulering med vilken försvarsmakten får miljardrullningar, tillåts stoppa klimatinvesteringar och får gräddfil när det gäller redovisning av utsläpp. Och nog är säkerhetsläget förändrat. Det kan inte ha undgått någon hur en samlad forskarkår säger samma sak, vi står inför ett allvarligt säkerhetshot och fönstret för att agera är snart stängt. Vi ser redan konsekvenserna av det. Med 18 miljoner klimatflyktingar i världen skulle vi kunna fråga oss vems säkerhet som prioriteras?

Enligt FN har vi ungefär ett decennium på oss att göra en radikal omställning för att klara målet på 1,5 graders uppvärmning. EU har utlyst klimatnödläge och världen över fortsätter allt fler människor att kräva att klimatfrågor tas på allvar. Samtidigt bjuds nationella och internationella militära aktörer att öva på krig i Sverige inom ramen för Aurora20 med ökade utsläpp, ammunitionsavfall, plastskräp och haveririsker som påföljd. Varför tillåts Försvarsmakten flyga under radarn? Det är en rimlig fråga att ställa oss när vi står och källsorterar medan JAS-planen dundrar förbi i formation ovanför våra huvuden.

I statsbudgeten för 2020 investeras fem gånger mer i det militära försvaret än i klimat och miljöskydd. Militarismen verkar fullständigt ha tagit över när en enad riksdag ropar ”Räcker det?”. Rösten för nedrustning och omfördelning av resurser finns idag utanför parlamenten. Det är hög tid att lyssna på den och stoppa vansinnet genom att:

• Redovisa utsläpp och ställa om. Militären kan inte tillåtas öka sina utsläpp och militärövningar längs kustområden, i arktisk miljö och över våra vattentäkter utan borde verka under samma regler som alla andra. Redovisningskraven för Försvarsmakten har sänkts de senaste åren. Därför finns ingen kunskap om hur mycket fossila bränslen de förbrukar, bara att de står utanför kraven på begränsningar av koldioxidutsläpp.
• Omfördela resurser. Militären åtnjuter den största höjningen av försvarsanslagen sedan 50-talet, idag 50 miljarder som ska öka till 84 miljarder till 2025. Samtidigt vittnas det om att patientsäkerheten inte längre kan garanteras på våra största sjukhus. Kommuner går på knäna och länge har satsningar behövts på skolan för att förhindra ungdomar från brottslighet och gängkriminalitet. Vems säkerhet är det som prioriteras?

• Bryta den onda cirkeln. Klimatförändringar bidrar till konflikt då det blir ont om naturresurser, ökenspridning och vattenbrist, för att nämna några konsekvenser. Militären som klimatbov är alltså en bidragande konfliktorsak, och konflikterna används sedan som argument för att öka den militära verksamheten. Detta innebär mer klimatpåverkan och så fortsätter cirkeln. När länder utsätts för militariserat våld samtidigt som det pågår klimatförändringar bidrar det till ökad fattigdom, arbetslöshet och svält. Vi vet att kvinnor och barn är bland de mest sårbara grupperna i krig. Detsamma gäller vid klimatkatastrofer.

• Prioritera omställningsprojekt. Med hänvisning till »rikets säkerhet« får vindkraftverk och solceller idag stå tillbaka när dess placering inte passar försvarets övningsområden. Mer passande vore en insikt om att vår säkerhet hänger på att vi klarar av att ställa om.

Detta vore, med den vetenskap och de riskbedömningar vi har, vara självklart. Är det mer vapen och krigsövningar vi behöver? Eller är det dags att de Sverige uppdaterar sina riskkalkyler med de reella hot vi står inför?

Jennifer Råsten, ordförande Internationella Kvinnoförbundet för Fred & Frihet