»Förtjänar inte alla arbetare samma villkor?«

Lika självklart som det är att ställa miljökrav i upphandling, bör det vara att ställa krav på att all personal ska behandlas enligt de villkor vi bestämt ska gälla i Sverige, skriver Anders Korneliusson, ombudsman Svenska Målareförbundet.

Det sägs från alla håll höger till vänster att villkoren på den svenska arbetsmarknaden ska regleras i kollektivavtal.

Det innebär att de politiska partierna, regering, riksdag, de fackliga organisationerna samt arbetsgivarorganisationerna är överens om att de fackliga organisationerna och arbetsgivarna ska förhandla om vilka villkor som ska gälla för de som arbetar på den svenska arbetsmarknaden. Men det innebär också att det enda skyddet för vad det minsta en arbetsgivare kan betala i lön bara finns i kollektivavtal.

Det finns ingen minimilagstiftning i Sverige och vi är överens om att så ska det vara. Det innebär också att om villkor ska bestämmas i kollektivavtal så behöver en arbetsgivare som bedriver verksamhet i Sverige teckna kollektivavtal för sina anställda om han inte gör det är villkoren inte reglerade enligt den modell som vi är så överens om.

I upphandling är det självklart att stat kommuner och landsting ska kräva att företag ska leva upp till de villkor som vi kommit överens om i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Stat kommun och landsting kräver inte och ska inte kräva att ett företag har kollektivavtal men för att anses seriöst och för att konkurrera på lika villkor ska de ha samma eller liknande villkor som seriösa företag har. Ett seriöst företag tecknar så klart ett avtal, vi är ju alla överens om att villkor för de anställda ska regleras i kollektivavtal.

Vissa arbetsgivarorganisationer brukar säga detta samtidigt som de hävdar att de vill bevara partsrelationerna och att parterna ska reglera villkoren i Sverige genom kollektivavtal. I dag förhindrar lagstiftningen de fackliga organisationerna att kräva kollektivavtal med utländska företag med samma villkor som för svenska företag.

Då skulle man ju kunna tro att dessa arbetsgivarorganisationer kommer kräva att lagstiftningen ändras så att arbetskraft ska likabehandlas, men så är det tyvärr inte. De står bakom en lagstiftning som innebär att arbetskraft och företag från andra länder konkurrerar med andra villkor än de som ställs på företag i Sverige.

Miljökrav på leverantörer, att mat ska kunna vara närodlad eller ekologisk tycker de flesta är viktiga krav att kunna få ställa i upphandling, lika självklart borde vara att få ställa krav på att personal som ska utföra arbeten ska behandlas enligt de villkor vi bestämt ska gälla i Sverige. Hur kan man stå bakom den svenska modellen samtidigt som man inte tycker att företag ska leva upp till villkoren för att anses som seriösa och konkurrera på lika villkor som svenska företag.

När man inte vill att anställda i företag som deltar i upphandling ska garanteras villkor enligt nivå i kollektivavtal – vilken nivå har man i så fall tänkt sig ska gälla? Och kan man påstå att man står bakom den svenska modellen om att villkoren för arbetskraft ska bestämmas i kollektivavtal? Varför vill många debattörer att villkoren ska vara olika? Och varför tycker man inte att arbetskraften förtjänar de villkor som finns i kollektivavtal som vi är överens om att vi ska ha i Sverige?

Förvirrande och upprörande!

Anders Korneliusson, ombudsman Svenska Målareförbundet