FN:s toppmöte i Warsawa avslutades i förra veckan utan några konkreta resultat. Aktivister döpte nedslaget värdlandet Polen till “Kolen”.
I torsdags fick de nog. Människor från olika delar av civilsamhället – miljö- och klimatorganisationer, bonderörelser, kvinnogrupper, kyrkor, fackföreningar – marscherade gemensamt ut från klimattoppmötet Cop19 i Warszawa.
De var 800 och samtliga lämnade in sina registreringsbrickor i protest mot att förhandlingarna stod still. De var frustrerade över de rika ländernas ovilja att föra förhandlingarna framåt. De var irriterade över att Australien, Japan och Kanada meddelade att de kommer att höja sina utsläpp i stället för att sänka dem. De var arga över att ingen skrivelse om juridiskt bindande utsläppsminskningar ingår i dokumenten – på USA:s enträgna begäran – som i stället gör alla åtaganden frivilliga.
”Det har blivit flagrant uppenbart att varje framsteg mot ett lagligt bindande klimatavtal blockeras av fossilindustrins lobbyister. Som vi kan se på det här Cop-mötet har de en oerhört stor närvaro, både innan och under förhandlingarna”, sade Hoda Baraka från klimatorganisationern 350.org
Några dagar före utmarschen hade brittiska The Guardian avslöjat att en klick på enbart 90 företag – däribland oljeföretagen BP, Exxon, Chevron, Statoil och Shell – har producerat de fossila bränslena bakom två tredjedelar av alla växthusgasutsläpp sedan industrialismens start.
Hur ska vi förhålla oss till sådana aktörer? Värdlandet för Cop19, Polen, visade vägen för världssamfundet genom att låta olje- och kolföretag sponsra klimattoppmötet. Mitt under mötet deklarerade Polen att smältningen av den arktiska havsisen är ett gyllene tillfälle för nya borrningar och för ”jakt på pirater, terrorister och ekologister”. Dessutom anordnades ett toppmöte om kol ett stenkast bort från klimattoppmötet.
Aktivister och journalister döpte under förhandlingarna Polen till ”Kolen”.
Inte helt oväntat avslutades så även detta toppmöte utan några konkreta resultat: inga fastlagda utsläppsminskningar, ingen handfast hjälp till de miljoner som redan i dag drabbas av uppvärmningen i världens periferi.
Inte heller denna gång lyckades utvecklingsländerna skifta maktbalansen till sin fördel. Men när G77– gruppen tillsammans med Kina reste sig för att gå under en utdragen förhandling om finansieringskrav för så kallade förluster och skador (”loss and damage”) gav de rika länderna med sig.
Under de senaste åren har ett allt mer högljutt krav från utvecklingsländerna varit ersättning för just de skador och förluster som följer av klimatförändringarna. Resultatet av den diskussionen blev den så kallade Warszawamekanismen som – inte nu, utan någon gång under framtida möten – ska ange hur rika länder kan ersätta länder som Filippinerna efter stormar som Haiyan.
Warszawa sätter oss inte på rätt spår för tvågradersmålet, suckade Christiana Figueres, verkställande sekreteraren för FN:s klimatkonvention. Lika nedslagna är inte de organisationer som marscherade ut från mötet. Nu mobiliserar de inför det ödesdigra toppmötet om två år genom att återvända hem till sina länder för att samla ”makt för att mobilisera med förnyad kraft”. Slaget kommer att stå i Paris.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
