Fotbollsbranschen lider av brist på medmänsklighet och solidaritet. Fotbollens toppskikt bör ta chansen att bli något mer än reklampelare för sportdrycker, skriver författaren och fotbollsfeministen Moa Svan.
I veckan visade Svensk fotboll åter igen upp sig på Fotbollsgalan. Det finns mycket att säga om den. Jag är allt som oftast kritisk till den. Och till mycket. Men jag vill prata om det hopp som jag ändå får.
Mycket av det som skrivs om fotboll handlar om pengar. Om vem som drar in intäkter. Om vilka belopp som förs över när en spelare byter lag. Om hur mycket bonus som delas ut efter en match.
Det är viktigt att prata pengar. Men det kan också kännas tröttsamt. Det finns en besatthet av pengar i fotbollsbranschen som inte är sund. Och en brist på medmänsklighet och solidaritet.
Det finns små smulor av hopp. Zlatans pris till den organisation som har som affärsidé att prata macho-kultur med unga fotbollsspelare. Eva Röses brandtal om #metoo. Caroline Segers uttalande om jämlika löner mellan dam och herr. Fotbollens toppskikt är medvetna om sin möjlighet att påverka.
Det finns. Och jag vill se mer.
Det finns en besatthet av pengar i fotbollsbranschen som inte är sund.
Den här veckan och förra veckan, briserade nyheter om hur slavar sålts i Libyen. Det handlar om migranter som rör sig från söder om Sahara för att ta sig till Europa och ett bättre liv.
En del av dessa säljs till högstbjudande i Libyen. Det har CNN rapporterat om efter ett längre arbete där de verifierat uppgifter om slavauktioner.
Sveriges Radio rapporterade i veckan om hur FN-observatörer besökt Libyen och sett hur migranter var inlåsta och staplade på varandra.
Slavhandel är ett av de värsta brotten man kan begå. Det är brott som aldrig kan tillåtas av något land – det finns en överordnad rättsprinicip om det. Så skriver Sveriges Radio bland annat.
Men det kunde gott sägas under Fotbollsgalan eller någon av alla de andra kanaler för att kommunicera med sina fans som fotbollens stjärnor har tillgång till.
Här finns en möjlighet för fotbollens stjärnor att sträcka på sig, och göra något avtryck. Bli mer än reklam för sportdrycker.
Varför ska fotbollsstjärnor prata om slavarbete och mänskliga rättigheter? Det är väl upp till folkvalda politiker. Ja såklart.
Men just nu, räcker inte det. För det krävs så mycket mer. Och om det är någon som kan nå ut till vanliga människor så är det fotbollsstjärnor. Prata om det som sker. Adressera det. Visa att ni är upprörda.
Alla var så otroligt med på när en av spelarna i herrlandslaget skrek åt den italienska publiken under den play-off match som spelades måndagen förra veckan.
En del av uppmärksamheten handlade om den unkna kvinnosyn som blottade sig, men också en hel del skriverier handlade om just hans ilska.
Förbundskapten Janne Andersson använde orden »stridens hetta« om detta. Det genomslag som hans agerande fick, säger en del. Tänk om denna mansfotbollsstjärna kunde använda sin ilska och rikta den mot något mer än Italiens publik. Vad sägs om deras flyktingpolitik?
Tänk om denna mansfotbollsstjärna kunde använda sin ilska och rikta den mot något mer än Italiens publik.
Eller allas medmänsklighet och engagemang? De var i Italien, och det är den nation som just nu ser hur människor flyr från Libyen. Fast det vill ju EU sätta stopp för.
I somras kom man överens om ett exportförbud, gällande gummibåtar och elmotorer. För att färre ska ta sig över Medelhavet. De som blir kvar kan alltså riskeras att säljas som slavar.
Inget i det här är bra. Och en fotbollsspelare måste inte ha åsikter om allt. Analysera vems ansvar. Men man kan visa upp medmänsklighet. Upprördhet. Ta avstånd. Kräva en förändring.
Just nu pågår en människorättskris kring slaveri. Det finns en möjlighet här. Att få män att sluta tänka på pengar, egen vinning och vara solidariska skulle vara icke-macho.
Men egentligen är det inte viktigt. Det kanske inte finns något att vinna för fotbollen. Eller för min eller din del. Nu handlar det inte om oss utan om alla människor som torteras och säljs som slavar i Libyen.
Och vi ska bry oss, inte för att vi ska tjäna mer pengar, utan för att vi inte står ut med omänsklighet.
Moa Svan är fotbollsfeminist och författare till till boken Det riktiga landslaget.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
