Frälsarens fall

ledare Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz har avgått, men känslan av att den radikala konservatism som Kurz representerat håller på att sprida sig hänger kvar. 

Vi var många som var förvånade över Sebastian Kurz väg till makten. När han valdes till ordförande för sitt parti, det österrikiska folkpartiet ÖVP, begärde han fria händer, och gjorde en total make-over: bytte partifärg, logga, program, partistyrelse, alles.
Nu har det visat sig att hans maktövertagande var ännu mer brutalt, för att inte säga hänsynslöst.
Den skandal som nu rullas upp i Österrike, och som tvingat Kurz att avgå som förbundskansler, beskriver hur ett litet gäng kring Kurz i åratal planerat för hans väg till kanslerämbetet och köttgrytorna, och inte skytt några medel på vägen dit.

Sebastian Kurz största valframgång var i ett nyval 2018 då hans parti fick 37,5 procent av rösterna. Nyvalet hölls efter att den så kallade Ibiza-skandalen briserat och koalitionen mellan Kurz ÖVP och högerradikala FPÖ upplösts. I videoupptagningar från semesterön Ibiza hade FPÖ:s dåvarande partiledare HC Strache fångats på ljud och bild när han erbjöd en kvinna han trodde var en rysk oligark attraktiva statliga kontrakt i Österrike mot en möjlighet att kontrollera en av Österrikes största dagstidningar.

Sebastian Kurz har bara, som han själv uttrycker det ”stigit åt sidan”.

Det är just den rättsliga processen kring Ibiza-skandalen som nu har avslöjat att nära medarbetare till Sebastian Kurz, och förmodligen han själv, agerat på liknande sätt. Bland annat visar tusentals SMS-konversationer mellan Kurz och hans rådgivare att en högt uppsatt tjänsteman på finansdepartementet med hjälp av annonsbeställningar mutat en av de största dagstidningarna att publicera för Kurz fördelaktiga opinionsundersökningar, och därmed hjälpt honom att ta makten. Först över sitt parti, sedan över landet.
En del av strategin som nu avslöjats handlade om att få den tidigare ledningen för ÖVP och den regeringskoalition som de då ingick med socialdemokraterna att framstå som misslyckade och handlingsförlamade.
Ett av de mest häpnadsväckande avslöjandena gäller hur Kurz och hans gäng fällde en reform värd 1,2 miljarder euro (cirka 12 miljarder kronor) som skulle säkra rätten till fritids för elever i hela Österrike.

I många delar av Österrike (det socialdemokratiskt styrda Wien är undantaget) slutar skolan innan lunch. Elever och deras föräldrar har varken rätt till skolmat eller eftermiddagsaktiviteter. Det dömer oräkneliga österrikiska kvinnor till ett liv som hemmafruar eller i bästa fall deltidsarbetande. Vid lunchtid måste de skynda hem och laga mat för att sedan ägna eftermiddagarna åt läxläsning.
Reformen som ÖVPs dåvarande partiledare förhandlade fram med socialdemokraterna hade gjort fritidshem obligatoriska i hela Österrike.
Att fälla en sådan reform av maktstrategiska skäl är inte bara cyniskt. Det är hänsynslöst.

Österrikes kansler har avgått, men Sebastian Kurz har bara, som han själv uttrycker det ”stigit åt sidan”. Han fortsätter att vara ordförande för sitt parti, och blir gruppledare i parlamentet. Det maktsystem han skapat finns kvar.
Kvar finns också känslan av att den radikaliserade konservatism, för att låna en term som myntats av den österrikiska statsvetaren Natascha Strobl, som Sebastian Kurz representerar håller på att sprida sig till fler länder. Med partiledare som inte tvekar att begå brott för att få sin vilja fram, som om de själva stod över lagen.