debatt En majoritet av svenska folket ser inte framtiden för vinstutdelande företag inom skolan. Välfärdsutredningen kommer sannolikt röstas ned, men dess ärende är därmed inte klart. Framtidens skola måste kunna förena både jämlikhet och mångfald, skriver Håkan Wiclander, ordförande, Idéburna skolors riksförbund.
Tänk dig att du snart ska bli förälder, men att du inget vet om dina eller ditt blivande barns förutsättningar. Det enda du vet är att skolan fyller en väsentlig funktion för samhällets demokratiska och ekonomiska utveckling.
Vilken skola, eller snarare vilket skolsystem skulle du önska ditt barn? Dagens modell med bland annat fristående vinstdrivna skolföretag, eller 1900-talets helt offentligdrivna skolväsende? Eller möjligen något annat?
Skolan förutsätter tillit mellan föräldrar, barn och skola. Men det räcker inte. Kontraktet mellan oss skattebetalande medborgare, som i väsentlig mening är skolsystemets ägare, och systemets inre aktörer måste bygga på förtroende. Något som till del saknas idag.
Jag tror vi är många som skulle välja ett rättighetsbaserat skolsystem, med reglerad mångfald och reell men jämlikt fördelad valfrihet; där ojämlikhet mellan områden, skolor och elevers möjligheter endast skulle tillåtas om dess effekter var till de sämst lottades fördel.
Jämlika möjligheter för alla, oavsett bakgrund, boendeort eller föräldrar, och utjämnade kompenserande mål är väsentligt, men saknar praktiskt värde om det övergår i likformighet. Därför är möjligheten att välja pedagogik och skolmiljö för mitt barn minst lika viktig.
En mångfald av olika idéburna utförare – själva kärnan i friskolereformen – är en garanti för att ett jämlikt skolsystem förblir innovativt, flexibelt och kan behålla eleven i fokus.
Sverige står idag vid ett vägskäl.
En majoritet av svenska folket ser inte framtiden för vinstutdelande företag inom skolan. Därför debatterar Sveriges riksdag denna vecka förslagen från den mycket omstridda Välfärdsutredningen. Propositionen kommer med all sannolikhet röstas ned, men dess ärende är därmed inte klart. Samhällskontraktet för skolan kommer fortsätta att prövas och omförhandlas. De signaler som vi medborgare skickar i valrörelse och med valsedel sätter agendan i ärendet för kommande mandatperiod.
För vi vet ju några saker. Dagens kontrakt har lett till skolsegregation. Och svenska barn har tyvärr under en tid lärt mindre i jämförelse med andra länders (PISA). Detta har skett samtidigt som betygen skenat iväg åt andra hållet! Vi har också sett hur vinstintresse och marknadsstyrning fortsatt prägla skolsystemets aktörer.
Utredning efter utredning föreslår därför större och dyrare kontrollapparater, fler statliga regleringar och mer detaljstyrning med dokumentationskrav som resulterar i att skolans medarbetare kommer allt längre från sitt pedagogiska uppdrag. Samtidigt fortsätter oligopoliseringen.
En återgång till den statliga skolan skulle betyda nedmontering av alla kooperativ, stiftelser och ideella föreningar som startat skolor sedan 90-talets friskolereform.
Mångfalden blir alltmer enfaldig i koncernernas varumärkesdräkter. I sin tur, medför detta begränsad pedagogisk frihet i hela skolsystemet. Men kanske allra allvarligast – eleven riskerar att försvinna helt och istället bli en siffra med en valutabeteckning efter. Det blir en skola där balansen mellan individuell och samhällelig nytta kan gå förlorad.
Men en återgång till den gamla statliga skolan lockar inte heller. Det skulle betyda nedmontering av alla de kooperativ, stiftelser och ideella föreningar som startat skolor sedan 90-talets friskolereform och snabbt leda till likformighet.
Länge har den svenska skolpolitiken levt med de här två alternativen. Men så hände något i början av 2010-talet. En större koncern (JB) gick plötsligt i konkurs och våra politiker fick upp ögonen för att fria skolor faktiskt inte bara är de vinstutdelande. Insikten att mångfald och valfrihet har kommit för att stanna slog igenom med samma kraft som opinionsmätningarnas slutsats att svenska folket vill ha en skola helt utan vinstintresse.
På djupet började också både systemets brukare och styrande förstå att vårt skolsystem måste fungera för alla, men också för var och en. Att systemet måste kunna förena både jämlikhet och mångfald. En vädjan till riksdagens partier och kommande regering är därför – låt dessa insikter prägla svensk skolpolitik! Frågan om driftsformer i svensk skola kommer leva vidare även om propositionen om vinstbegränsning inte vinner majoritet i juni 2018.
Varje samhälle måste ha en idé som legitimerar dess skola. Med idén kommer också en vision om framtidens samhälle. Med politisk vilja går det att bygga ett balanserat skolsystem. Där idéburna friskolor – utan vinstintressen – kan fungera som självklara komplement i kommunernas skolväsende.
Kanske med områdesansvar och kommungemensam planering som kombinerar mångfald med styrning av elevflöden till den elevblandning på både skol- och klassnivå som bevisligen ger bäst resultat för alla.
Det är möjligt att ha valmöjlighet och ordning samtidigt – med en mångfald av olika miljöer, organisationer, icke-vinstdrivande driftsformer och pedagogiker inbäddade i kommunens myndighetsansvar. Drivkrafterna i den balanserade modellen kommer också ge förutsättningar för professionsstyrning bortom New public management
En skola utan vinstintressen, med en bred pedagogisk mångfald på en jämlik och likvärdig grund kommer också fokusera på skolans alla tre uppdrag. Inte bara kunskapsmål för nytta, utan också bildning för medborgarskap och frigörelse för sin egen sak – att bli människa.
Det är en skola som jag själv skulle vilja sätta mina barn i oavsett vilka förutsättningar de fötts med. Och alla andras barn också för den delen.
Håkan Wiclander, ordförande, Idéburna skolors riksförbund.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
