Vem diskuterar antirasism och kosmopolitik, med bredare utsiktspunkt än statsbudgeten, i årets valrörelse?
Vithetsstudier är fortfarande sällsynta i Sverige. När journalister och forskare vill förstå hur segregering och diskriminering fungerar åker de regelmässigt till så kallade invandrartäta stadsdelar. De frågar sällan vita majoritetssvenskar.
En del, i andra sammanhang sansade personer, blir till och med besinningslöst provocerade av själva begreppet vithetsstudier. Kanske för att ansatsen implicerar att alla svenskar, oavsett bakgrund och utseende, är inneslutna i rasismens föreställningar och maktordningar. Men just därför kan vithetsstudier bidra till kunskap om hur diskriminering både vidmakthålls och kan brytas ner.
Amerikanska vithetsstudiet har till exempel visat hur rörliga gränserna är. Historikern David Roediger beskriver i sina böcker hur sydeuropeiska invandrare länge uteslöts som icke-vita, innan de av olika orsaker började inneslutas i det vita USA. Liknande processer kan säkert iaktas även i Sverige. Inget är beständigt.
I går publicerades rapporten ”Europe’s White Working Class Communities — Sweden” om Botkyrka i södra Storstockholm, ett samarbete mellan Open Society och Mångkulturellt centrum. Även om författarna Tobias Hübinette och Charlotte Hyltén-Cavallius använder begreppet majoritetssvenskar kan den ses som en vithetsstudie. (Upplysning om partiskhet: Jag ingick i deras referensgrupp).
Botkyrka är en kommun som är värd mer uppmärksamhet. Den är landets första där de med så kallad invandrarbakgrund har blivit majoritet. De styrande Socialdemokraterna har valt att se det som möjlighet — inte som problem.
Ändå är Botkyrka hårt etniskt segregerat mellan norr och söder. Den södra delen, som rapporten handlar om, domineras av majoritetssvenskar. Där finns också ett starkt lokalt parti som vill dela kommunen.
I rapporten finns exempel på typisk vit flyktmentalitet: ”Nu har mörkingar börjat komma hit. En del har gardinerna fördragna och håller sig för sig själva. Det skapar otrygghet och problem som kommer öka i södra Botkyrka.”
Men de intervjuade diskuterar också – vilket är mer intressant – misstron mot hur resurser fördelas mellan kommundelarnas skolor, hur kollektivtrafiken upprätthåller segregering och hur språk uppfattas som ett mångfacetterat problem.
Maria Bäckmans beskriver i en äldre vithetsstudie, avhandlingen Miljonsvennar, hur några unga majoritetssvenskar, när de utgör i minoritet i en stadsdel, antar olika strategier för att lämna eller kamouflera den egna vitheten.
Rasistiska samhällsstrukturer är komplicerade. Alla är indragna och förhåller sig, på olika sätt.
Det är på de här platserna, i de här sammanhangen, i kommuner som Botkyrka — eller i skuggan från dem — som avgörande politiska vägval görs. Vem diskuterar antirasism och kosmopolitik, med bredare utsiktspunkt än statsbudgeten, i årets valrörelse?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
