Ledare Kort efter att den SD-knutna tankesmedjan Oikos blev till försöker Timbro nu ta plats i samma frihetligt konservativa båt. För de delar av borgerligheten som i grunden värjer sig mot en »genomgripande konservativ nyordning« är detta noga besett oroande.
Symboliken var svår att missa när Sverigedemokraternas Mattias Karlsson uppträdde på Timbros scen. Näringslivets stora tankesmedja har förvisso haft sina slängar av den konservativa sleven. Men i Timbros bokkatalog har det funnits fler liberala än konservativa klassiker, det är mer Ayn Rand än Edmund Burke. Men nu blåser det konservativa vindar och kritiken mot modernismen och liberalismen griper omkring sig. Därtill kommer alla dessa radikalkonservativa och nationalistiska rörelsers och partiers frammarsch.
Timbro verkar vilja dra sitt strå till stacken (eller försöker absorbera dessa nya vindar) i ett projekt betitlat frihetlig konservatism. Susanna Popovas och PJ Anders Linders medverkan på seminariet »En konservatism för 2020-talet« överraskade föga. Båda har gått som barn i Timbros hus.
Däremot var Mattias Karlssons närvaro både laddad och historisk. Inte undra på att seminariet var överbokat. Vad jag vet var detta första gången en ledande Sverigedemokrat medverkade på ett seminarium ordnat av någon av de etablerade offentliga borgerliga salongerna eller tankesmedjorna.
I publiken satt för övrigt också Markus Uvell, som tidigare var VD för Timbro. Under sin tid som VD för kommunikationsbyrån Kreab, som har starka personliga band till Moderaterna, blev han först varnad efter sitt umgänge med ledande Sverigedemokrater. När han ännu en gång berättade om sina SD-möten på Twitter fick han sparken. Jag undrar om han inte en dag som denna kände en viss skadeglädje, eller i varje fall tänkte: »vad var det jag sa«.
Han hävdade att tre, fyra partier har nationalstatens avskaffande inskrivet i sina partiprogram. De texterna skulle jag gärna vilja se!
Timbros nuvarande VD Karin Svanborg-Sjövall satt också i publiken men var den som ställde den mest kritiska frågan. Mattias Karlsson bedyrade först att hans konservatism inte var radikal, eftersom det strider mot konservatismens natur. Svanborg-Sjövall citerade Mattias Karlsson egna ord om en »genomgripande konservativ nyordning«, och undrade om det inte var just radikalt.
Mattias Karlsson svar var en smula krystat, men kanske talade: om en centerpartist eller liberal skulle driva politik i Kina så skulle det uppfattas som radikalt. Det är svårt att tolka svaret på annat sätt än att Sverige har blivit så extremt liberalt att det är legitimt att som konservativ vara »radikal«.
Mattias Karlsson utstrålade annars en närmast triumfatorisk självsäkerhet. Han gjorde sitt jobb genom att i övrigt försöka legitimera sin position för denna borgerliga publik, och framställa sig själv som en tänkande och rimlig konservativ. Samtidigt som Karlssons konfrontatoriska och illa underbyggda retorik gjorde sig påmind då och då, även i detta lågmälda samtal. Bland annat hävdade han att tre eller fyra partier har nationalstatens avskaffande inskrivet i sina partiprogram. De texterna skulle jag gärna vilja se!
Den mest laddade frågan var förstås om det nu finns ett konservativt block, vilket panelen i sig skulle kunna ses som ett uttryck för, i varje fall på den »intellektuella arenan«. Karlsson har numera en egen tankesmedja att spela med. Oikos ska vara hem för intellektuella som kan och vill knytas till Sverigedemokraternas rörelse och projekt. Föga förvånande var Mattias Karlsson optimistisk om det finns eller kommer att finnas ett konservativt block i politiken. Det pågår, framhöll han, samtal i riksdagen. »Men vi är inte där. Inte än.«
Lika väntat var det väl att PJ Anders Linder och Susanna Popova inte var lika säkra på den saken. Susanna Popova, författare och krönikör, presenterade det kristdemokratiska europeiska idéarvet som på väsentliga punkter skiljer sig från Sverigedemokraternas idégods. PJ Anders Linder är en hedervärd borgerlig intellektuell som haft en rad betydande positioner i den borgerliga offentligheten. Nu är han chefredaktör för Johnsonstiftelsens tidskrift Axess.
Han har tillbringat hela sitt politiska liv i Moderaterna, ett parti som definierar sig själv i termer av en kombination av liberalism och konservatism – »liberalkonservatism«. Linder kan nog sägas representera en höger som sätter konservatismen före liberalismen. Han ville inte heller tala i termer av ett konservativt block. Snarare är det fråga om en »konservativ studiecirkel«, menade han.
För Mattias Karlsson var detta ett glädjande besked han från Timbroseminariet kunde ta med sig hem till Oikos. För de delar av borgerligheten som i grunden – om än av delvis olika skäl – värjer sig mot en »genomgripande konservativ nyordning« var detta noga besett en oroande upplysning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
