Från teknokapitalism till plattformsdemokrati

ledare Den som vill se alternativ till techjättarnas dominans behöver formulera ett konkret motartilleri. Hur kan den nya teknologin alstra välstånd som gynnar samhället i stort?

En sjukvård på bristningsgränsen. Igenbommade närcentrum. Restauranger som balanserar längs konkursens knivsegg. Sedan covid-19-pandemin inleddes har över 135 000 svenskar nåtts av varsel. Av de varslade blir i genomsnitt sex av tio arbetslösa inom ett halvår.

Och mycket tyder på att den stora ekonomiska krisen släpar efter pandemin och ännu ligger framför oss.

Men efter ett år i pandemins grepp finns det en tydlig vinnare: big tech-företagen. Hittills under 2021 har Amazon, Apple, Alphabet (Googles moderbolag), Microsoft och Facebook en sammanlagd omsättning på över tio biljoner kronor, en ökning med en fjärdedel jämfört med samma period 2020. Techjättarnas omsättning under tre månader är med andra ord dubbelt så stor som Sveriges bruttonationalprodukt under ett helt år.

Reglering och beskattning är en bra början.

Trenden är egentligen ingen överraskning. Ju mer vi stannar hemma, desto mer behöver vi digitala tjänster och plattformar för att kommunicera och få livet att fungera.

Men teknokapitalisternas alltmer dominerande roll över individers privatliv och konsumtionsmönster innebär också makt över ekonomier och samhällen. Under det senaste året har koncentrationen av förmögenheter accelererat. På listan bland världens tio rikaste personer har åtta fötterna inom big tech.

Explosionen av digitala tjänster och plattformar ger bolagen en flodvåg av nya användare – och med det än mer inflytande över politiken. Redan i dag genomförs lobbykampanjer för undantag från skatter, med argumentet att den nya teknologin överskrider det gamla samhället och sätter gårdagens regler ur spel.

Bolagen vill med andra ord ha en särställning i samhället, där vinsterna förblir orörda och skyldigheterna så få som möjligt. Men big tech-bolagen är i grunden ekonomiska aktörer bland andra – och en maktfaktor bland andra. Rikedomarna har liksom inte uppstått i ett vakuum. Techjättarnas förmögenheter är i själva verket en produkt av gemensamt finansierad infrastruktur: bredband, forskning och utbildning.

Både ekonomin och arbetsmarknaden är en dragkamp om demokratins tyngdpunkt. Antingen belönas privata särintressen eller gemensamt formulerade allmänintressen.

Några signaler är hoppfulla. Inom EU bubblar debatten om hur big tech kan tämjas, både genom konkurrenslagstiftning och skydd av den personliga integriteten.
Redan 2018 lanserade EU-kommissionen ett förslag till en digital skatt. Idén är både att stänga smitvägarna för techbolag som undviker skatt och samtidigt garantera rättvisa intäkter från nya produktivkrafter.

Reglering och beskattning är en bra början. Men det behövs också en idé om hur hela samhället, bortom det snäva vinstmotivet, kan bli jämlikare med hjälp av teknologin.

Den som vill se alternativ till techjättarnas dominans behöver formulera ett konkret motartilleri. Den nya teknologin har potentialen att,i stället för att exploatera löntagare, sätta medborgarens rätt och inte vinsten i centrum. En idé är en digital plattform där europeiska fackföreningar kan organisera för bättre villkor och mobilisera i konflikter. Redan i dag finns Fair Crowd Work, en plattform där löntagare kan betygsätta och ranka arbetsgivare.
En annan idé är en gemensamt ägd digital infrastruktur, där medborgarnas data garanteras, i linje med Democracy Collaborative kallar ”det digitala livet som en rättighet”. Exempelvis skulle tech-bolagens oligopol på molnlagring kunna brytas med en kombination av konkurrenslagstiftning och offentliga molntjänster.

Vi behöver med andra ord, liksom under alla större teknologiska skiften, motkrafter till bolagens maktanspråk. Vi kan bättre än en teknokapitalism som, via dopamintriggande algoritmer, exploaterar våra mest primitiva instinkter. Vi förtjänar bättre.