Krisen i Ukraina når snart en oåterkallelig punkt. Säkerhetsorganisationen OSSE måste ges en större uppbackning. Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier lägger fram fem prioriteringar för en fredlig lösning.
Förra fredagen dödades mer än 40 personer i Odessa efter sammandrabbningar mellan stridande grupper. En grupp flydde in i en byggnad som tillhörde ett fackförbund. Dussintalet personer dog en eländig död när byggnaden brann upp efter att den attackerats med Molotovcocktails. Polisen ingrep inte.
Ukrainska säkerhetsstyrkors åtgärder mot barrikaderade gator och våldsamma pro-ryska demonstranter som ockuperat av offentliga byggnader fortgår. Många människor har dödats eller allvarligt skadats i dessa och andra sammandrabbningar bara de senaste dagarna. Precis vid Ukrainas gräns står tusentals soldater redo i vad som i Ukraina uppfattas som ett uppenbart hot om invasion.
Det här är uppskakande händelser och en dramatisk utveckling. Läget har inte bara blivit värre, det förvärras allt snabbare.
Som om det inte vore nog har även retoriken skärpts och speglar på ett tydligt sätt händelseutvecklingen. Allt skarpare ord utväxlas mellan den ukrainska ledningen och separatisterna, mellan Kiev och Moskva, mellan öst och väst. Telefonsamtal mellan politiska ledare riskerar att bli rena budskap till den egna väljarbasen, i stället för att vara ett medel för problemlösande dialog mellan samtalsparterna. Den allmänna opinionen blir i vissa länder allt mer lättretad och radikal.
Händelserna på gatorna i Ukraina och allmänhetens gensvar skapar en allt mer infekterad situation och bidrar till att dramatiskt försvåra det rådande läget. Vansinnet rullar i gång. Vi är farligt nära att nå en punkt där det inte finns någon återvändo, stunden när vi inte längre kan hindra utvecklingen och vi kommer att stå på gränsen till krig i Östeuropa.
Men trots att situationen försämras dagligen, lyckades vi och OSSE, mitt i den pågående striden om staden Slavjansk, befria totalt tolv tyska, europeiska och ukrainska militärinspektörer som hade blivit tillfångatagna av pro-ryska separatister.
Det var möjligt eftersom alla inblandade deltog i ett konstruktivt samarbete när det väl gällde – den ukrainska regeringen i Kiev, den ryska ledningen i Moskva och det ryska sändebudet Vladimir Lukin. Det var möjligt eftersom OSSE hade utvecklat ett nätverk på plats som kunde utnyttjas vid en avgörande tidpunkt. Det var möjligt då våra politiska kanaler till Kiev och Moskva fortfarande var öppna och tillät ett utbyte av konfidentiell information.
Det är således alltid värt att söka nya lösningar, om och om igen, även om situationen verkar nästintill hopplös. Det är inte ett alternativ att ge upp! Det är en princip som måste tillämpas även i våra försök till nedtrappning av konflikten. Risken att vi misslyckas finns där. Men vi har inte rätt att luta oss tillbaka och låta katastrofen löpa linan ut. Vi har en plikt, inte bara att försöka fånga varje chans som uppstår, men även att envist skapa nya möjligheter att lösa krisen.
Vi har inte längre ett brett urval av möjligheter att tillgå för att uppnå en fredlig lösning i Ukraina. En militär lösning är oavsett inte ett alternativ.
Vi har en erfaren, respekterad internationell organisation på plats. OSSE har utvidgat närvaron i Ukraina de senaste veckorna. I de delar av landet där oron varit som mest omfattande har OSSE en närvaro. Vi har dessutom Geneveöverenskommelsen från den 17 april, och som har undertecknats av de fyra parterna Ryssland, Ukraina, USA och EU, som ger OSSE mandat att göra mer: ge hjälp i lokala konflikter, erbjuda medling, assistera i avväpningen av icke-statliga grupper.
I OSSE:s närvaro i Ukraina finns en konfliktlösande möjlighet, om än smal glimt av hopp. Om OSSE ska bli en större kraft för en politisk lösning måste organisationen få en större internationell uppbackning – från medlemsstaterna, men främst från de fyra parterna i Geneveöverenskommelsen.
Tiden är knapp. Enligt mig är nedanstående punkter högsta prioritet:
1. De fyra parterna från mötet i Genève måste sända en tydlig politisk signal om att de står bakom överenskommelsen och att de fortfarande vill att den ska implementeras. Ett nytt möte skulle skicka rätt signaler. Ett sådant möte kan inte undvika känsliga säkerhetspolitiska frågor.
2. Det måste nås en överenskommelse om genomförandet av presidentvalet, för att ge ett nytt ukrainskt ledarskap demokratisk legitimitet. Utan det är politisk och ekonomisk stabilitet inte möjligt.
3. Forum för dialog, såsom runda bords-samtal, borgmästar- och guvernörsmöten och andra ändamålsenliga former för dialog, på nationell, regional och lokalnivå, måste etableras utifrån OSSE:s expertis.
4. Det måste hållas breda konsultationer, inom tydliga tidsramar om konstitutionella reformer med målet att aktivt involvera alla regioner och sociala sammansättningar, för att nå hållbar konsensus.
5. Ansträngningarna måste fortsätta för att avväpna icke-statliga grupper och frigöra offentliga byggnader och platser i landet.
Vi kan bara hoppas på att nå framgång om nyckelspelarna, framförallt Moskva och Kiev, är villiga att söka konstruktiva lösningar. Östra- och södra Ukraina måste kunna delta aktivt i den processen. Vi vet inte om det kommer att lyckas. Men att bara ge läpparnas bekännelse om en fredlig lösning är verkligen inte nog. Kanske kan insikten om att Ryssland och Ukraina utan tvekan är de som har mest att förlora på att situationen eskalerar vara till hjälp.
Frank-Walter Steinmeier, utrikesminister Tyskland
Artikeln har publicerats i Frankfurter Allgemeine Zeitung den 6 maj 2014
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
