Frankrikes undantagslagar ett övergrepp på friheten

Frankrikes nya undantagslagar är ett hån mot landets egna värderingar om frihet och jämlikhet. De är ett verktyg för att kunna utöva statlig kontroll på vissa grupper.

Året är 2002. Maher Arar, kanadensisk medborgare, tillfångatas av amerikansk underrättelsetjänst på väg hem från en familjesemester i Tunisien. Hans brott: möjlig Al-Qaeda-medlem. Efter 12 dagar i USA förflyttades Marar till Syrien där han torteras i ett år i syfte att utpressas på information. Men han var oskyldig.

Fallet Maher Arar beskrivs som ett extraordinärt renditionfall, som innebär att personer i hemlighet förs bort, utan möjlighet till överklagande och information – en effekt av de amerikanska »nödåtgärder« som infördes efter 9/11-attacken.

I Frankrike har det rådande undantagstillståndet, som deklarerades av president François Hollande i november, skapat en annan typ av »nödåtgärd« och som i likhet med renditions inte kräver någon rättlig prövning. Den stöds av fransk lag och riskerar att införas på obestämd tid.

Hundratals franska muslimer har sedan terrorattentaten den 13 november placerats i husarrest. Dessa personer måste checka in hos polismyndigheterna tre gånger om dagen.

Fler än 3300 husrannsakningar har genomförts efter att polisen fått tillstånd att genomföra räder mot hem, föreningar och moskéer, helt utan rättslig prövning och när helst de vill. Närmare tio moskéer har stängts ned. Flera familjer vittnar om att deras ägodelar förstörts och uttrycker en rädsla för vad som ska ske härnäst. Utöver det har regeringen redan drivit igenom bestämmelser som ska tillåta vissa dömda terrorister fråntas sitt medborgarskap.

För en vecka sedan röstade det franska parlamentet för att förlänga undantagstillståndet i ytterligare tre månader. Trots att mindre än en procent av de räder som gjorts resulterat i utredningar om terrorism.

»Terroristhotet« används som en förevändning att ändra i konstitutionen, och göra att liknande åtgärder i framtiden kan bli en ny norm för staten. Men vad de gör i praktiken är att begränsa en utvald grupps frihet. En bredare del av befolkningen utsätts för drastiska åtgärder när det egentligen är enskilda individer som utgör det verkliga hotet, som ska identifieras. Människor blir mål för säkerhetsåtgärder enbart på grund av sin religiösa övertygelse.

Som svar på det oproportionerliga i nödåtgärderna svarade den franska inrikesministern Bernarc Cazeneuve att:

»Terrorism är det som hotar våra friheter i dag, inte undantagstillståndet . Undantagstillståndet innebär inte att ge upp rättssäkerheten . Vi bekämpar terrorismen och vi kommer att vinna med verktyg från republiken, från demokrati och med styrkan i våra värderingar, våra republikanska principer och våra rättsprinciper.«

Linjen mellan statens säkerhet och medborgerliga rättigheter är stundtals hårfin och Frankrike har blivit ett dåligt exempel på hur begreppet »frihet« i dag används. För i sin iver att försvara civila rättigheter och medborgares frihet har man i stället begränsat dem.

När inrikesministern pratar om bekämpandet av terrorism samtidigt som hundratals medborgare sitter i husarrest, blir det tydligt vilka terrorister han syftar på – vanligt folk som på grund av sin religion inte längre kan känna sig som en del av resten av Frankrike.

Frankrike är på helt fel väg när begrepp som »frihet« och »demokrati« används som ett verktyg för att staten ska kunna begränsa gruppers frihet. Mest skrämmande är att det sker med ett tyst godkännande från resten av världen.