De individualistiska politiska formerna är en politisk delaktighet på kapitalets villkor. Vi måste organisera oss om vi vill förändra samhället.
Vi ska ta ledningen och makten
Jag skulle vilja uttrycka mig så här: Det som Johan Hilton kallar ”unket och instängt” är stanken av folkrörelsens bortgång.
På 1990-talet förlorade de svenska riksdagspartierna drygt 1 miljon medlemmar. Det kalla kriget bromsade/bromsar inte längre liberalism och individualism. Klass och parti utmanas av enfrågerörelser, livsstilspolitik, politisk konsumtion. Politiken flyttar in i vardagsrummet, i köket och kylskåpet. Politiska frågor syresätts under några dygn för att sedan tappa andan. Politik blir Kalle Anka, Tintin och pepparkaksgubbar.
Vem har egentligen suttit på ett långtråkigt partimöte 2013?
Partiernas paketlösning passar inte in. Klass tycks vara en svårmanövrerad utgångspunkt. Varför ens sörja folkrörelsens död? Fler människor än tidigare tycks ju engagera sig politiskt. Politiken tycks rörligare. Mer lättillgänglig. Fler röster i debatten, hävdar bland annat Lawen Mohtadi.
Men partidöden, det vill säga som organisationsform, tar något viktigt med sig i graven, nämligen klasslojliteten. Ett hårresande exempel är när Moderaterna i valet 2006 lanserade sig själva som det nya arbetarpartiet. Klasslöst, historielöst, ett slag i ansiktet på hela arbetarrörelsen.
Politiken flyttar in i våra hem. Men den politik som gör verklig skada i våra liv, på klassmässig grund – sker på tryggt avstånd, långt ifrån våra vardagsrum. I vardagspolitiken står kapitalismen ohotad.
Den instängdhet som Johan Hilton talar om – som jag själv känner igen – borde med fördel vädras kamrater emellan på ett partimedlemsmöte. Sociala medier – om än lättillgängligt – hotar inte makten. Regeringen har inte avgått känslostormar till trots. När var och en blir sitt eget språkrör går vi kapitalet i händerna. Individualism är lika farligt för individen som kollektivet är för makten.
Jag menar:
Vi ska välkomna den lättillgängliga debatten som tekniken möjliggör. Och vi ska jaga makten med vår syresättningsmaskin (Twitter, Facebook). Dock med vetskapen om att de individualistiska politiska formerna är en politisk delaktighet på kapitalets villkor.
När den lättillgängliga politiken påminner oss om att vi är män, vita, medelklass, heterosexuella så ska vi dessutom påminna oss om att vi lider av klassidentifikationsdöd.
När den lättillgängliga politiken påminner oss om att vi lever i en falsk svensk självbild gällande antirasism/jämställdhet så ska vi dessutom påminna oss om att sexism och rasism är klassbaserade, splittrar arbetarklassen, att kapitalet tjänar på sexism och rasism. Att den falska verkligheten även inbegriper klassamhället. Vi ska inte glömma det faktum att vi lider av klassidentifikationsdöd.
Klassklyftorna ökar. Arbetarrörelsen försvagas. Det är paradoxalt hur nyliberalismen i en tid av ökad polarisering mellan klasserna flyttar politiken ut från de konkreta politiska rummen, partierna, och in i våra kök och vardagsrum.
Den rådande ordningen kräver av oss att vi organiserar oss.
Den kräver av oss att återuppliva det kollektivistiska liket. Sitta på (långtråkiga) möten, betala medlemsavgift, lyfta politiska frågor, gå på partiets glöggfika. Vi ska skriva motioner, gå på kongresser och skriva insändare i den interna partitidningen. Vi ska finnas där och bedriva klasskamp i den konkreta rörelsen, den som faktiskt skrämmer skiten ur makten. Partiet, denna länk mellan folket och de styrande, väntar på oss att återigen fyllas med ett innehåll. Den väntar på att göra den intersektionella analysen – med utgångspunkt i klass – till politik.
Vi ska återskapa de klassmässigt grundade kollektiven. Den stank som fyller våra lättillgängliga forum ska vädras ut över kaffe och vetebröd i en demokratiskt uppbyggd organisation vars krav faktiskt – på riktigt – kan avsätta regeringar.
Lärandets lov (Brecht, 1930).
“Lär dig det enklaste! Gör det nu
Ty nu är stunden här
Det är aldrig för sent!
Lär dig ditt ABC, det är inte nog, men
Lär det! Låt dig inte hindras!
Börja nu! Allting bör du veta!
Du skall ta ledningen och makten.”
Frida Jansson, (statsvetare)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
