Den politiska kraften bör läggas på den strukturellt segregerande skola som friskolesystemet tillsammans med skolvalet har skapat. Inte på de enkla symbolerna, skriver Veronica Palm (S).
Könsuppdelad gympa. Så var det i den lilla by där jag på slutet av 80-talet gick i kommunens enda högstadieskola.
Jag har ingen aning om ifall det fanns en snillrik pedagogisk idé bakom eller om det helt enkelt bara var ett sätt att hålla lugn bland hormonstinna tonåringar. Oavsett så var det så det var. Tjejerna hade gympa med kvinnlig lärare och bakom vikväggen kunde vi ibland höra killarnas vrål. Det var aldrig någon som gjorde nån stor grej av det.
Om en muslimsk friskola bedriver separatistisk idrottsundervisning i syfte att ge flickor och pojkar olika förutsättningar på grund av övertygelsen att kön ska hållas isär så är det så klart något helt annat och självklart oacceptabelt. Men själva »muslimsk friskola« borde vara det som sätter igång alarmet. Om en vill att unga människor ska ges lika förutsättningar är det ju helt galet att låta föräldrar separera barn utifrån sin religiösa övertygelse.
Skolans viktiga kompensatoriska och samhällsfostrande uppdrag faller helt platt när föräldrarna tillåts göra det valet. Om skolan sen könsseparerar undervisning av religiösa skäl så är det väl bara en logisk effekt av att samhället tillåter den enklav som en religiös skola är.
Sverige är annorlunda än i slutet på 80-talet, på många sätt. Ett av de mest påtagliga är kanske det hårt uppskruvade debattklimatet. Alla måste ta ställning till allt. För eller emot. Och varje ställningstagande för betraktas automatiskt som ett avståndstagande till något helt annat.
Varje gång jag fördömer sexuella trakasserier så översköljs jag av kommentarer som »du din jävla fitta som importerar kvinnohatskultur är ansvarig«. Ologiskt, på så många plan. Ja ja. Min poäng är: Det är hårt och polariserat. Och det tvingar politiker att reagera på symboler för att visa sin poäng, som när landets utbildningsminister måste uttala sig mot könsuppdelad gympa.
Jag är ganska övertygad om att Gustav Fridolin (MP) har goda intentioner: En skola för alla, baserad på jämlikhet, jämställdhet och respekt för varje individ som en grund för gott lärande. Men separatism i sig är inte problemet. Det kan ibland vara ett bra verktyg för att ge flickor större möjlighet att ta plats. Och med tanke på hur flickor tystas och tystnar så borde det kanske användas oftare.
Problemet är den strukturellt segregerande skola som friskolesystemet kombinerat med skolval har skapat. Om en på riktigt vill ge varje flicka (och pojke) den bästa starten så ska den politiska kraften läggas där istället för på de enkla symbolerna.
Och för övrigt var det ganska skönt att slippa killarnas blickar, pikar och tafsande på gympan.
Veronica Palm (S), f.d. riksdagsledamot, ordförande Stockholms arbetarekommun
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
