Friskolorna minskar den fria leken

Ledare Det är illa ställt med de fria ytorna för barns lek och rörelse. Och det är på friskolorna hela försämringen äger rum.

Boverket konstaterar något viktigt: Skolgården och skolans närområden är betydelsefulla för den dagliga fysiska aktiviteten, och “påverkar den goda jämlika hälsan. Planering av friytor utifrån ett socioekonomiskt perspektiv kan förstärka eller försvaga förutsättningar för detta”.

Allt mindre möjligheter till rörelse i vardagen ligger bakom att mer än vart femte skolbarn i lågstadieåldern i Sverige numera har övervikt eller fetma. Läsåret 2018/19 var risken för fetma för 6–10-åringar närmare 40 procent högre än 2015/16, visar Folkhälsomyndigheten.

Barn med fetma har även 40 procent lägre chans att klara gymnasiet.

SCB:s nya mätning av grundskolebarnens skolgårdar för åren 2014 till och med 2020 visar att de ytor som barn har tillgång till för lek och rörelse fortsätter krympa. Mer än 40 procent av eleverna har skolgårdar som är mindre än de Boverket rekommenderar.
Med tanke på att fyra av fem barn numera nästan inte rör sig alls samtidigt som barn i skolåldern behöver vara igång så att de får puls minst en timme om dagen är utvecklingen alarmerande. Idag cyklar endast 14 procent till skolan, en halvering sen 1990-talet.

Snarare handlar det om ofrihet när barn får färre fria kvadratmeter att röra sig på.

I hela landet finns också mycket stora klyftor mellan skolor som drivs kommunalt och de enskilt drivna, det vill säga friskolor.

För de kommunala har genomsnittsytan knappt ändrats sedan 2014.

Friskolorna har nästan 22 kvadratmeter mindre rörelseyta än vad barn i kommunalt drivna skolor har och ytorna minskar år för år: Från 32,4 kvadratmeter per elev 2014 till 27,6 kvadratmeter 2020.

Att friskolorna fått frikort att slarva bort tanken med skolgårdarna är obegripligt och oacceptabelt. Varför använder man överhuvudtaget ordet fri om friskolor som minskar barnens möjlighet till just fri lek? Snarare handlar det om ofrihet när barn får färre fria kvadratmeter att röra sig på.

Till friskolornas övriga negativa konsekvenser kan vi alltså lägga att de försämrar elevernas hälsa.

Boverket har insett att råd och rekommendationer inte räcker för att bryta utvecklingen och föreslog förra året mer bindande regler för utemiljöer vid förskolor, fritidshem och skolor. Det får starkt stöd från de allra flesta berörda som svarat.

Men samtidigt fuskar myndigheten bort intentionerna genom att inte vara precisa och ställa krav på hur små eller stora ytorna ska vara. Som Sveriges Arkitekter konstaterar på SVD debatt (22-05-14) är det utmärkt att Boverket är engagerat, men beklagligt att de inte orkar dra de rätta slutsatserna. Det är ju de minskande ytorna som är problemet och då räcker det inte “att enbart vilja reglera kvalitet”. Den ambitionsnivån är för låg.

Ett betydande antal remissinstanser är också kritiska till detta. För som Gävle kommun konstaterar är det “ju oundvikligen så att om man önskar uppnå god kvalitet krävs tillräcklig kvantitet av friyta”.

Ännu ligger förslaget dock i en digital byrålåda hos regeringen, där det hamnade i samband med att MP avgick. Därmed finns chansen att göra om och göra bättre. En tioåring ska leva 80 år till. Dagens lek kommer att bestämma morgondagens hälsa.