Fritt gymnasiesök ger fler ofria elever

Ledare Barn ska inte behöva resa miltals över kommungränser varje dag för att gå en gymnasieutbildning som finns på hemorten. Systemet »fritt sök« hindrar elever från att gå i skolan där de bor och tvingar dem att studera där de inte vill studera. 

I Lund har nu bara elever med de högsta betygen chans att gå i ett kommunalt gymnasium i sin hemkommun. Majoriteten av alla elever på gymnasierna kommer från andra kommuner än Lund, skriver Sydsvenskan (27 juni 2022). Kommunens egna elever har ingen förtur.

Orsaken är avtalet mellan Skånes 33 kommuner och 2 kommuner i västra Blekinge om fritt sök, som öppnar gymnasieskolorna i hela området för gymnasieval. Modellen finns i varianter i flertalet regioner. I Lund, är de teoretiska programmen på kommunala gymnasier den stora sökmagneten. Konkurrensen innebär att endast toppbetyg ger chans till plats. 

Nu har vi fått ett system där privata friskolors betygssättning styr vilket gymnasium elever från kommunala grundskolor ska gå i.

Resten av Lunds elever med betyg runt genomsnittet hänvisas till friskolor de inte valt, linjer de inte sökt, eller timslångt pendlande till en kommunal skola i en annan kommun. 

Detta trots att skolgång är ett kommunalt ansvar. Vad är det för valfrihet?

För elever med snittbetyg handlar det om tvånget att inte få gå i skolan där man bor och att hänvisas till långa resor och/eller en privatägd skola med sämre kvalitet. 

Och som föräldern, och docenten i nationalekonomi Martin Nordin påpekar på DN debatt så bestämmer betygen alltså inte bara vilken skola man ska gå på, utan även skolformen. 

Att föräldrarna i Lund gör uppror mot modellen och vill att deras barn ska få gå i kommunala gymnasier på hemorten, vilket Sydsvenskan berättat om i flera artiklar, är inte märkligt. 

Kommunala gymnasier har högre lärartäthet, fler behöriga lärare, högre skolresultat och eleverna presterar bättre på högskolan än elever med motsvarande betyg från fristående skolor. 

Ansvariga kommunalrådet Rasmus Törnblom (M) står fast vid »Fritt sök« efter ett halvhjärtat försök att ändra inom systemet och väljer därmed rörlighet och friskoleföretags rätt att etablera sig framför elever och föräldrar. Han skyller på en lagändring, men den stadgar bara samarbete mellan minst tre kommuner, inte 35.

Två mekanismer förstärker de negativa effekterna. 

• De vinstmotiverade skolornas vurm för glädjebetyg gör att ännu fler elever trängs undan via skolvalen – som minskar möjligheten till bra skolgång i den egna kommunen. 

Systemet ger frihet för ett fåtal och tvång för ett flertal elever och föräldrar i en kommun. 

• Systemet gör det därtill lätt för privata skolor att etablera sig och drar resurser från kommuners kassor.

Förutom detta finns misstron: Är toppbetygen ens rättvisa, eller ett resultat av kalkylerande föräldrars – och elevers – tidigare skolval? 

Att gå i skolan i sin egen kommun var tidigare en självklar rättighet. 

Det fria söket kan behövas i ett begränsat område, men i sin nuvarande extrema form har det stora nackdelar: Resorna minskar tid för studier och avkoppling, ökar risken för olyckor, och är dåligt för klimatet. Det ger inte eleverna frihet utan begränsar deras frihet. 

Fritt gymnasieval över kommungränser bör reserveras för utbildningar där det verkligen är nödvändigt. Dit hör vissa dyra utbildningar på gymnasieskolans yrkesprogram som inte kan hållas i varje kommun.

Argumentet för skolval är det inte ska vara stat och kommun som bestämmer vilka skolor elever ska gå i. Nu har vi i stället fått ett system där privata friskolors betygssättning styr vilket gymnasium elever från kommunala grundskolor hamnar i. 

I kläm kommer barnen som varken har resurser hemifrån, och/eller »stödet» från en generös friskola med sig till gymnasievalet. För dem väntar skolor med lägre lärartäthet och färre behöriga lärare, där likvärdigheten sätts ur spel.