Bostadsbyggandet måste fördubblas och inträdet för unga på bostadsmarknaden underlättas. Det skriver Hans Lind (professor, KTH), Lennart Weiss (kommersiell direktör, Veidekke) och Håkan A Bengtsson (Arenagruppen).
Bostadsbristen hämmar den ekonomiska utvecklingen och driver upp priser och hyror. Under decennier var Sverige ledande i världen när det gällde att utveckla boendet och erbjuda den som en rättighet för alla. Dagens situation och politiska stiltje riskerar att urholka den sociala bostadspolitiken.
Bostadsfrågan rymmer en klar politisk laddning eftersom den förutsätter ett fungerande samspel mellan politik och marknad. Exakt hur balansen ska se ut eller spelreglerna formas är inte självklart.
Den långa eran med omfattande subventioner avslöjade stora brister. Den var starkt kostnadsdrivande, medförde att bostäder byggdes på fel ställen och ledde till en stor förmögenhetsbildning hos hushåll som ägde sina bostäder.
Men inte heller marknadsmodellen är problemfri. 1990-talets avreglering som flyttade ansvaret till hushållen har lett till ett ensidigt utbud till en smal grupp betalningsstarka hushåll, utan hänsyn till arbetsmarknadens krav eller att ekonomiskt svaga hushåll hamnar i kläm.
Det uppenbara problemet i dag är att det byggs för lite, särskilt i de växande storstäderna. Snart sagt varje dag presenteras nya bevis för att ett lågt utbud pressar upp priserna samt hämmar den ekonomiska utvecklingen. Alltså måste byggandet öka, parallellt med att det befintliga beståndet utnyttjas bättre. Dessbättre finns goda uppslag.
I debattboken ”Så ökar vi bostadsbyggandet” (Arena Idé) som ges ut i dag presenterar 14 debattörer en bred palett av åtgärder som tillsammans kan bilda en grund för en samlad politik. Inläggen visar att den nuvarande debatten inriktas på alltför ensidiga lösningar.
Stefan Attefall och regeringen tar för all del flera goda initiativ men verkningsgraden begränsas av att förslagen inte tillåts kosta något. Oppositionens förslag saknar en helhetssyn på hur ökat byggande, beaktande av svaga gruppers behov och ekonomiska villkor ska fogas ihop till en helhet.
Vi menar att det är hög tid för politiken att ta ett samlat grepp. För att möta den årliga befolkningsökningen med 80 000 personer, urbaniseringen samt trycket från ökad invandring måste byggandet fördubblas, från cirka 20 000 till 40 000 lägenheter per år. Men jämsides med en kraftfull ”byggpolitik” behövs även åtgärder som främjar inträdet på bostadsmarknaden för ”unga vuxna” och utjämnar villkoren mellan olika boendeformer.
Med stöd i de förslag som presenteras i boken vill vi peka på fyra huvudområden dit fokus bör riktas:
Planprocessen och kommunala planmonopolet
En tung planprocess, i kombination med kommunernas makt över markanvändningen skapar orimligt långa handläggningstider och leder i många fall till att byggandet avsiktligt hindras.
Staten måste ge den regionala planeringen makt att tilldela kommunerna tvingande planeringsmål för bostadsbyggandet och att dessa planer utformas i samspel med myndigheter och byggare.
Effektivare användning av beståndet
Avskaffandet av fastighetsskatten i kombination med införandet av en ”flyttskatt” samt generösa ROT-bidrag har påtagligt minskat rörligheten och gör att beståndet används ineffektivt.
Regeringen måste skyndsamt reformera reavinstbeskattningen. I avvaktan på en långsiktig lösning bör uppskovsbeloppet höjas. En reformerad, kommunal, fastighetsskatt bör införas som ger kommunerna incitament att bygga.
Starkare hyresrätt
Hyresrätten är nödvändig för att arbetsmarknaden ska fungera effektivt. För att öka utbudet samt främja incitamenten att äga hyreshus behöver hyressättningen bli mer flexibel och hyresrätten få neutrala ekonomiska villkor. I dag gynnas ägda bostäder genom avdragsrätten för skuldräntor. Bruksvärdessystemet borde kunna bli mer flexibelt och här finns utländska exempel att ta efter. Detta bör kompletteras med kraftigt ökade bostadsbidrag för att motverka social segregering.
Fungerande ekonomiskt ramverk
Debatten om hushållens samlade skulder har fört bostadsfrågan till ett svårlöst moment 22. För att dämpa prisutvecklingen önskar myndigheterna ett ökat byggande. De åtgärder man vidtar får dock motsatt effekt. Det är dags att politikerna tar makten över frågan.
Bolånetakets effekter måste pareras med åtgärder som stöder hushållen att bygga upp framtida kontantinsatser. Unga vuxna måste ges ett riktat stöd genom ”startlån”.
En samlad analys måste göras av bostadsfinansieringen, helt enkelt för att byggande förutsätter omfattande investeringar och då måste också någon – antingen staten, hushållen, eller företagen – ta ansvaret.
Genom medvetna beslut avvecklades bostadsfrågan från den politiska dagordningen för 20 år sedan. Nu är tiden kommen för en återkomst. Men med insikt om att vunna erfarenheter och andra utmaningar kräver nya grepp.
Hans Lind, Professor, KTH
Lennart Weiss, Kommersiell direktör, Veidekke
Håkan A Bengtsson, Arenagruppen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
