Olof Palmes värld är inte vår. Under de 25 år som förflutit sedan Olof Palme mördades har kommunistdiktaturerna i öst fallit och det kalla kriget avvecklats. Europas och USA:s inflytande i världen har minskat till förmån för nya framgångsländer som Brasilien, Indien och Kina.
Om gårdagens hot var kärnvapen och den totala ödeläggelsen, består dagens hot i klimatförändringar och internationell terrorism. Begrepp som frihet och internationell solidaritet, fred och försoning har fått maka på sig till förmån för tal om lugn och stabilitet. Oavsett hur lugnet och stabiliteten ser ut och upprätthålls.
I takt med att världen förändrats har också Sveriges roll i den blivit en annan. Det land som en gång kallades för världens samvete framstår i dag som tyst, bara intresserat av omvärlden när egna medborgare far illa eller andra intressen hotas.
Olof Palmes värld är inte vår. Men den moraliska hållning och den tydliga ställning han tog för det som var rätt, borde vara vår. Det förtroendekapital i internationella frågor Olof Palme och andra har byggt upp med stor möda, håller i dag på att förslösas i en rasande takt. Det räcker med att gå till den senaste månadens händelser i Nordafrika för att inse att Sverige inte längre är ett land som tar ställning för friheten mot ofriheten.
I varje enskilt tillfälle har den svenska regeringen ängsligt väntat in stormakternas agerande innan den själv haft förmågan att framföra ens den mildaste kritik. Kvar står vi med skammen över en regering som gjort för lite och som misslyckads med att fylla de skor som uppenbarligen är för stora.
Vårt hopp står i stället till socialdemokratin. Med sin internationella historia har socialdemokratin inte bara en möjlighet utan också en skyldighet att formulera en ny progressiv utrikespolitik för en förändrad värld. Grunden för denna måste vara de principer Olof Palme ställde upp och som i allra högsta grad har bäring även i dag.
En utrikespolitisk nystart måste dock inledas med att den gamla granskas. De delar i den som inte har fungerat eller varit tvivelaktiga, lämnas därhän. Socialdemokraternas ansvar för den svenska vapenexporten är ett område som bör belysas. Är det verkligen rimligt att vapen och annan militär utrustning har sålts och säljs till auktoritära regimer som förtrycker sina medborgare och hotar sin omvärld?
Samtidigt måste Socialdemokraternas syn på FN tas upp till diskussion. Det blir alltmer uppenbart att FN inte fungerar som det var tänkt när organisationen en gång grundades. I stället för att vara folkens och de små staternas förkämpe har FN alltmer kommit att gå stormakternas ärenden. Som en stor vän av FN-systemet är det socialdemokratins ansvar att föreslå reformer som kan rusta FN att möta framtidens utmaningar.
Slutligen bör Socialdemokraterna ta initiativ till en vitbok över Socialistinternationalen där alla förbindelser med tvivelaktiga partier och organisationer granskas. Såväl Ben Alis som Hosni Mubaraks partier var medlemmar i Socialistinternationalen. Det får aldrig råda något tvivel om att denna internationella samarbetsorganisation är en förkämpe för demokrati och mänskliga rättigheter.
Socialdemokraterna kan visa att det går att bedriva en idealistisk utrikespolitik som oberoende av stormakterna förmår ta ställning för små staters rättigheter, för människors rätt att söka sin frihet och för vår rätt att trots vårt lands storlek ta plats på den internationella scenen.
Gabriel Wikström, ordförandekandidat SSU
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
