Jan Björklund har blivit en fars i svensk politik. Om inte ett extraval kommit på tapeten hade vi nog redan varit långt inne i diskussionen om hans efterträdare.
”För utomstående verkar det i dag närmast obegripligt att inte byta ut honom… Han leder ett parti med krympande opinionssiffror… vars motståndare och häcklare reserverar sina mest förödande omdömen för.”
I januari 2011 skriver Flammans dåvarande chefredaktör Aron Etzler en linjeledare. Det mullrar i Vänsterpartiet. Etzler river av plåstret: Lars Ohly måste bort.
Fyra år senare hör vi samma slags kritik. Nu om Folkpartiets Jan Björklund.
För Lars Ohly skulle det ta sex plågsamma månader till innan han annonserade sin avgång. Hur lång tid tar det innan Björklund kastar in handduken?
Jan Björklund har blivit en fars i svensk politik. En partiledare vars smala lycka var att ett extraval kom på tapeten. Annars hade vi nog redan varit långt inne i diskussionen om nästa FP-ledare ska heta Birgitta Ohlsson, Maria Arnholm eller Erik Ullenhag.
Nu är konflikterna i partiet på nytt på väg att vakna till liv. Och sådana finns det gått om. Var fjärde väljare lämnade partiet i riksdagsvalet. Om Norrland hade fått bestämma skulle FP varit utraderat från den politiska kartan. Men i stället för en debatt om vad som gått fel har locket lagts på.
Björklund har blivit skolans egen Bagdad Bob. Svensk skola störtade samman och Pisamätningen underströk att det var kris. Men FP-ledaren valde i det läget att prata om ordningsbetyg. Lika bergfast har han fortsatt att driva betyg från fjärde klass. Trots att Sveriges samlade skolexpertis protesterat mot förslaget.
Pressad i det egna partiet skjuter Björklund vilt i snart sett varenda politisk fråga. Att regeringen utsett en samordnare för att utreda framtiden för Bromma flygplats får FP-ledaren att hota med misstroendeförklaring mot bostadsministern. När Margot Wallström ställer in besöket i Israel skriker sig Björklund hes om att utrikesministern är en elefant i en porslinsbutik.
Samtidigt som FP-ledaren ägnar sig åt plakatpolitik får tidigare väljare nog. En gång alliansens feministiska alternativ – nu röstar de folkpartistiska riksdagsledamöterna för att behålla vårdnadsbidraget. Snart återstår enbart Natokärleken som en fast hållpunkt i det liberala partiet. Trots att det är en fråga som får försvinnande få väljare att byta parti.
Som för att understryka partiets politiska förvirring och avsaknad av riktning går några folkpartister ut och kräver skatt på nikotin. Man kan riktigt känna hur det gnisslas tänder i kulisserna.
Förvirrade FP-väljare flyr fältet och partiet halkar under spärren. På Twitter förklarar LUF: s ordförande Linda Nordlund ”att vara FP-väljare är som att ha en älskare med multipla personligheter.”
Och visst kan man konstatera att det för en utomstående är närmast obegripligt att man inte redan har bytt ut honom. I höst ska Folkpartiet ha riksmöte. För Björklund vore det nog smartast att inse att de är game over innan dess.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
