När Alliansregeringen fokuserade på marknadslösningar och ”hårdare krav” på nyanlända hamnade diskriminering och massarbetslöshet i skymundan.
”Sverige är sämst i EU på att integrera invandrare.” Påståendet är vanligt (se till exempel DN förra veckan), men inte helt rättvisande. Det stämmer att Sverige hamnar långt ner på listan när OECD jämför hur stor andel av den infödda befolkningen som jobbar, och hur stor andel av dem som invandrat som har ett jobb att gå till. Enligt OECD var 85,9 procent av dem som var födda i Sverige sysselsatta år 2012, mot 67,9 procent av som invandrat till Sverige.
Men för att bli någorlunda rättvisande måste bilden kompletteras med jämförelser av utrikesföddas sysselsättningsgrad i andra länder, som SACO:s Josefin Edström visat i ett föredömligt pedagogiskt inlägg.
Det visar sig att utrikes födda i Sverige har en högre sysselsättningsgrad än genomsnittet i EU. I Sverige är 67,9 procent av de utrikes födda sysselsatta mot ett EU-genomsnitt på 65,4 procent år 2012. Trots att invandringen till Sverige i högre grad har bestått av flyktinginvandring, och i mindre grad av arbetskraftsinvandring än i de andra EU-länderna, har utrikes födda alltså en sysselsättningsgrad som ligger över genomsnittet.
Sämst, eller bättre än snittet. Ett tredje perspektiv är trenden: trots att Sverige drabbats lindrigare än andra OECD-länder av finanskrisen, har utrikesföddas sysselsättningsgrad bara ökat marginellt mellan 2007 och 2012: från 67,7 procent 2007 till 67,9 procent 2012.
Detta under åren då Alliansregeringen med pukor och trumpeter först införde nya regler för att underlätta arbetskraftsinvandring (december 2008) och sedan etableringsreformen (slutet av 2010).
Ökad arbetskraftsinvandring borde rimligen leda till att en högre andel av de utrikesfödda är sysselsatta. En förklaring till att de nya reglerna för arbetskraftsinvandring inte verkar ha gett avtryck i statistiken är att Sverige inte var stängt för arbetskraftsinvandring innan Alliansregeringen och Miljöpartiet öppnade dörren, som det ibland kan verka i debatten.
Faktum är att Sverige hade ungefär lika stor arbetskraftsinvandring åren innan reformen genomfördes som åren efter. Antalet beviljade arbetstillstånd ökade från drygt fjortontusen 2008 till sjuttontusen 2009. Förra året var antalet beviljade arbetstillstånd 15 872, nästan exakt lika många som år 2000, då samma siffra låg på 15 759 stycken.
Det är för tidigt att leta efter effekter av etableringsreformen från 2010 i OECD:s statistik. Men hittills har den haft magert resultat. En tredjedel av dem som gått igenom det tvååriga etableringsprogrammet har någon form av sysselsättning tre månader senare, men bara fem procent har ett jobb helt utan statliga subventioner.
Oavsett vilket perspektiv en väljer, är gapet mellan invandrades och inföddas sysselsättningsgrad oacceptabelt stort. Effekterna av massarbetslösheten och diskrimineringen av invandrade på svensk arbetsmarknad är exempel på utmaningar som hamnade i skymundan när Alliansregeringen fokuserade på arbetsgivardriven arbetskraftsinvandring, marknadslösningar och ”hårdare krav” på nyanlända.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
