Svensk skola behöver inte jipporeformer som läslov. För att lyfta elevernas läsning behövs istället en bibliotekspolitik värd namnet!
Kombinera Pisa-undersökning och Sverige och du får svaga resultat som ger ansvariga politiker svår huvudvärk. För närvarande är det Löfvens regering som är i stort behov av Alvedon.
Men vad göra? Svenska skolelevers tillgång till datorer är »utmärkt«, möjligen överdriven, men det hindrar inte att den digitala läsförståelsen halkar efter. Tydligen räcker det inte med teknologi, det behövs pedagogik också. När desperationen växer, ökar också intresset för olika läsfrämjande åtgärder, både sådana som initieras från politiskt håll, och sådana som kommer från det privata näringslivet.
Ett av dessa initiativ, som Dagens Arena redan skrivit om, är läslovet. I samband med Löfvens sommartal i Vasaparken, Stockholm, presenterade regeringen nyheten att man vill göra höstlovet till ett läslov, precis som februarilovet benämns som ett sportlov. Fem miljoner avsätts till denna unika satsning. »Barns och ungas läsning är oerhört viktig för att det i grund och botten handlar om demokrati. Ska de kunna kritiskt granska texter och förstå vad som händer så krävs det läskompetens«, sa kulturminister Alice Bah Kuhnke på fjolårets Bok & Bibliotek i Göteborg, som bland annat inleddes med ett seminarium om Läslovs-kampanjen.
Frågan är bara om det av Bonnierförlagen framlobbade läslovet är rätta vägen att gå? Eller är det i själva verket bara ett slags kommersiellt pr-arrangemang, avsett att leda uppmärksamheten från djupare och allvarligare strukturella problem?
Just nu redovisar Svensk biblioteksförening ny statistik som visar att 86 av landets 290 kommuner fortfarande helt saknar bemannade skolbibliotek. Det är mycket allvarligt med tanke på att både svensk och internationell forskning entydigt visar att elever med tillgång till bemannande skolbibliotek förbättrar sina läsvanor, läsfärdigheter och studieresultat. Med andra ord allt det som Pisa-undersökningen visar att den svenska skolan missar. Här behövs betydligt kraftfullare politiska åtgärder än några futtiga miljoner i knäet på förlag och bokhandlare. Med tanke på att det totala antalet folkbibliotek fortsätter att minska – på 10 år har 176 bibliotek helt sonika försvunnit – börjar läget bli akut.
Det pratas mycket om digitalt utanförskap. Vad som mer sällan diskuteras är hur kunskapsklyftorna i samhället ökar som en följd av att många av oss blir sämre på att ta till oss komplicerade texter.
Sverige behöver därför inget jippoartat läslov. Vi behöver en bibliotekspolitik värd namnet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
