LO-basens oförmåga att koppla ihop den ekonomiska krisen med klimatkrisen borde få LO-medlemmar att gå i taket.
400 miljondelar. Smaka på siffran igen: 400 miljondelar. Så mycket koldioxid befinner sig snart i atmosfären. Nyheten – en världsnyhet utan dess like – fick strax över en minuts uppmärksamhet av Sveriges Radios vetenskapsredaktion i förra veckan. Medan The Guardian slog upp den på sin huvudsida gick det epokavgörande språnget, som påverkar miljoner människor världen över och även oss, så gott som obemärkt förbi i Sverige.
Före den industriella revolutionen låg halten av koldioxid i atmosfären på 280 miljondelar. 1959 var halten 315 miljondelar, 1997 – året då Kyotoprotokollet skrevs på – 363 miljondelar, och 2013 blir alltså det året vi spräcker 400-gränsen.
För att stabilisera klimatet och förhindra att det skenar i uppvärmning måste halten ligga under 350 miljondelar. Senast det uppmättes var år 1987. Och senast atmosfären bar på så mycket koldioxidmolekyler som 400 miljondelar var ungefär tre miljoner år sedan, med medeltemperaturer långt högre än dagens.
Att det var så tyst om detta handlar inte bara om att redaktörer inte klarade av den enklaste av sina arbetsuppgifter – nyhetsvärdering – utan är också en fingervisning om hur stort intresse och engagemang det finns för frågan från politiskt håll.
Föga förvånande är att den borgerliga regeringen kommer att missa 14 av sina 16 miljömål, men att Stefan Löfven knappt nämner klimatet i sitt förstamajtal är mer beklämmande. Frågan må förefalla teknisk ibland, men i slutändan handlar ett engagemang i klimatfrågan om solidaritet med människor som redan nu drabbas i Syd och om ett drägligt liv för kommande generationer, inklusive i Sverige.
Därför hade också LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson kunnat välja en annan väg i sitt förstamajtal. Det hade inte varit oförankrat inom LO att nämna klimatet någon gång – två av hans förbund har gått ut med radikala klimat- och omställningskrav.
Senast i raden är Transport som i nästa vecka står värd för en internationell konferens om klimatförändringar och transportsektorns påverkan. Till skillnad från bossen Kålle är Transport oroligt över sina medlemmars livsvillkor, men också för deras arbeten och hur de ska se ut för att inte bidra till utsläpp av växthusgaser.
Eller så hade Thorwaldsson kunnat låta sig inspireras av initiativet om 100 000 klimatjobb från NTL – ett av norska LO:s största fackförbund. Gröna jobb som ger en snabbstart på omställningen av våra samhällens energibas: så kan man slå två flugor i en smäll – minskad arbetslöshet, minskade utsläpp.
”Om vi ska få en utveckling som säkrar att de som kommer efter oss får ett bra liv behöver vi lyfta det som inte omedelbart ser realistiskt ut”, svarar fackföreningsmannen Stein Gulbrandsen på frågan om 100 000 klimatjobb är realistiskt.
Thorwaldsson ägnade större delen av sitt tal till frågan om arbetslöshet. Gott så. Men LO-basens totala oförmåga att koppla ihop den ekonomiska krisen med klimatkrisen, det akuta behovet av en omställning, kortare arbetstid och internationell solidaritet borde få LO-medlemmar att gå i taket.
Thorwaldsson talade om 70 miljarder kronor till 100 000 nya jobb – vad är det som förhindrar att de blir Sveriges nya klimatjobb?
Shora Esmailian, frilansjournalist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
