Svensk politik hade inte varit densamma utan Per Gahrton. Han var med och formade samtalet i både miljöfrågan och EU-debatten.
En gång i mitten av 1990-talet skulle jag arrangera en kurs för unga socialdemokrater. Vi skulle hålla till ute på kursgården Bommersvik och bland annat använda dagarna till att lära oss mer om andra partiers ideologi och argument.
En av dem vi bjöd in var Per Gahrton.
”Det är logiskt”, sade en av de andra föreläsarna. ”På Bommersvik ska de mest intressanta politiska tänkarna samlas, och Gahrton är utan tvekan en av dem.”
Så var det också. Under sitt pass talade han om miljöpolitiken, miljöpartiet som en del av en folkrörelse och om sitt hårda motstånd mot EU-medlemskapet, som snart skulle underställas en folkomröstning.
Det var utmanande, intelligent och retoriskt.
Han var alltid stridbar. Vek aldrig ner sig
Gahrton, som blev 80 år gammal, var med och grundade Miljöpartiet, men var innan dess aktiv folkpartist. Han blev ordförande i dess ungdomsförbund 1969 och omvaldes 1970, men förlorade året efter en ordförandestrid mot Lars Leijonborg.
Det gick att utläsa något om Gahrtons egen framtid ur de strömningar som dominerade de unga folkpartisterna på den tiden. Liberala Studentförbundet förvandlades till Frihetlig vänster och tidskriften Liberal debatt bytte namn till Frihetlig socialistisk tidskrift. Många menar att Leijonborgs seger 1971 förhindrade att ungdomsförbundet bröt med moderpartiet.
Knappt tio år senare, den 30 september 1980, träffades 18 personer i Per Gahrtons lägenhet på Henriksdalsberget i Nacka och bestämde sig för att bilda ett svenskt miljöparti.
Gahrton blev dess språkrör under några år på 1980-talet och satt i riksdagen några perioder när partiet kom in 1988.
Han var alltid stridbar. Vek aldrig ner sig. På 1980-talet avtjänade han ett kort fängelsestraff för att han vägrat göra en repövning i försvaret, i protest mot den svenska försvarspolitiken på den tiden.
Han satt under en period också i EU-parlamentet. Det kan tyckas märkligt med tanke på hans hårda motstånd mot EU i folkomröstningen. Men Gahrton var, enligt många som kände honom, innerst inne också pragmatiker. När Sverige väl gått med i EU var det en politisk arena som gick att påverka. Då ville han, som alltid var stark internationalist, vara där.
På senare år har han kanske mest synts i offentligheten kring Palestinafrågan och sitt engagemang i Ship to Gaza.
I dagarna kommer första delen i hans memoarer ut. Vi kommer skriva om dem här på Dagens Arena på lördag.
Det är dock bara första delen av två planerade memoarer. Jag hade sett fram emot den andra delen. Låt oss hoppas att förlaget och hans anhöriga har sparat ett manus och kan ge ut det.
Gahrtons hela berättelse behöver nedtecknas.
Hans politiska gärning är i unik.
Jesper Bengtsson, chefredaktör Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
