På lördag är det ett år sedan Mahmoud Ahmadinejad återvaldes till president i Iran. De kraftfulla protester som följde på det omstridda valet slogs brutalt ner, med många döda som följd och en opposition tagen på sängen av regimens hänsynslöshet.
På årsdagen kommer protesterna att upprepas. Inte bara i Iran, utan i hela världen kommer demonstrationstågen mot diktaturen att fylla gator och torg. Därför har den iranska regimen passande nog fått ett tillfälle att genom yttre fiender rikta bort fokus från protesterna. Genom att skicka ”hjälpsändningar” till Gaza och säga sig vara beredda att ”militärt assistera” andra fartyg som vill nå Gaza förklarar Irans revolutionsgarde i praktiken krig mot Israel.
Det är det enda sättet för Ahmadinejads regim att överleva på: att fortsätta spela på nationalistiska känslor och på bilden av en ständigt närvarande yttre fiende som hotar Iran. Så länge det inte blir ett regelrätt krig är den spända situationen dock en win-win för både Irans och Israels regeringar, eftersom de båda kan fortsätta på den inslagna politiska vägen genom att hänvisa till den yttre fienden. Iran kan motivera sin hårdföra politik mot oppositionella, Israel sitt hårdföra svar till Ship to Gaza och en fortsatt blockad av Gaza. Det blir en enkel sak när hjälpsändningarna plötsligt direkt kan kopplas till Iran, som säger sig vilja utplåna Israel.
Men det palestinska folket behöver inte det iranska revolutionsgardets stöd. Ship to Gaza är en gräsrotsrörelse initierad av aktivister, som åstadkommer saker som inte har lyckats den politiska vägen. Det är en stor otjänst mot denna aktivism samt mot det folk som så akut behöver omvärldens stöd att extremistiska islamister kidnappar den för sina egna storpolitiska ambitioners skull. Vändningen efter Israels folkrättsvidriga attack på Ship to Gaza blottar Irans roll som maktspelare i Mellanöstern och att regimen inte har de minsta skrupler.
En positiv öppning vore om Israel pressades till att acceptera att FN får förtroende att inspektera alla fartyg som har slutdestination Gaza. Det irländska fartyget Rachel Corrie, som väntas nå Gazas kust på förmiddagen i dag, har bett FN att kontrollera lasten för att säkerställa att inga vapen finns ombord.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har dock svarat med att inga fartyg under några omständigheter kommer att tillåtas bryta blockaden mot Gaza, varken nu eller senare. Det är inte bara kallsinnigt mot det palestinska folket. Det är även arrogant att inte ta den hand som världen sträcker ut till Israel i ett läge när landet minst förtjänar den.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
