LEDARE Ett rikt ordförråd är vägen till ett rikt liv. Men för alltför många barn stängs dörrarna innan de ens har börjat skolan. Med en obligatorisk förskola från tre års ålder kan livschanserna utjämnas.

Vi sitter i Berättarministeriets lokal och skriver på en spännande historia, när hon tittar på mig och säger: «Jag har också en sådan där hemma.« Hon pekar stolt på en bok i hyllan bakom oss.

Efteråt funderar jag på om hon menade att hon bara hade en enda bok hemma, eller att hon redan hade just den här boken, men oavsett vilket, så lyste det om henne.

Läsandet och skrivandet får nya världar att öppna sig. Nycklarna dit borde alla få med sig i livet.

Barn som tidigt möter mycket skriftlig information utvecklar även sitt språk. Läsande barn får fler ord och läsande barn har ofta läsande föräldrar, som lämnar över sitt sociala kapital tillsammans med sagorna och berättelserna, och pratet om det man läst.

Läsförmågan hos elever i årskurs fyra har förbättrats i Sverige, visar den senaste Pirls-mätningen, men vi ligger fortfarande inte på 10 i topp. Men glädjande nog ökar pojkars läsande kraftigt.

För alltför många barn ser det ändå mörkt ut.

Barn som är 4-5 år gamla saknar flera tusen ord. I en angelägen text skriver Hamid Zafar, rektor i Göteborg med rötterna i Afghanistan, om sitt eget möte med språket. Som femåring kom han till Sverige och i skolan mötte han svenska klasskamrater och klasskamrater från andra delar av världen och fick en bra skolstart. Sedan dess har mycket förändrats.

Nyligen publicerades en kartläggning av barnens språk i Biskopsgårdens förskolor. Tre av fyra barn i åldrarna 4–5 har ett ordförråd på 2 000 ord när de förväntas ha ett ordförråd på 6 000–8 000 ord. När lärarna tar vid i grundskolan så är det elever med dessa språkliga förutsättningar de ska undervisa.

Eftersom det dessutom knappt finns några elever med svensk bakgrund i klasserna minskar deras möjligheter ytterligare att marineras i det svenska språket, skriver Zafar. Mycket av lärarnas undervisningstid går åt till att kompensera för de stora språkliga luckorna. Det blir ett berg att bestiga för lärarna som anstränger sig till det yttersta.

Att kunna 2 000 ord istället för 6 000–8 000 ord gör något med människor, det vet var och en som provat på att lära ett nytt språk. Orden är ett vapen, den som inte har dem tar kanske till andra, eller tystnar.

Om det dessutom är barnen med de få orden som har färre behöriga lärare, föräldrar utan utbildning, få eller inga kompisar som talar svenska bättre än de själva. För dem blir hindren höga som hus.

I skolan möts eleverna ofta av otydliga krav och orimliga arbetsuppgifter och barn som saknar den hjälpande handen från en välutbildad förälder blir de stora förlorarna i dagens samhälle. 

Orden är ett vapen, den som inte har dem tar kanske till andra, eller tystnar.

Så överförs föräldrarnas bristande kunskaper vidare till barnen. Det sociala arvet slår hårt. Stor kunskapsspridning kommer att ge ännu större ekonomiska skillnader i framtiden, visar siffror från OECD och AE, det danska fackets utredningsorganisation.

Sverige har idag sex gånger så hög andel fattiga barn med minst en utrikesfödd förälder; jämfört med inrikesfödda barn. I EU som snitt ligger samma kvot under två.

I siffror handlar det om runt 145 000 barn, som oftast är både materiellt fattiga och språkfattiga.

Att humanisterna, elever som lär sig språk och litteratur, är på väg ut ur gymnasiet, och att en del kommuner inte ens ordnar utbildningar i främmande språk minskar inte krisens magnitud. Ett samhälle som inte intresserar sig för språkinlärning  kommer inte heller att kunna lära ut.

Regeringen har till vårändringsbudgeten tagit många beslut som ska stärka elever utan föräldrastöd att klara skolan: Mobilförbud, budgetsatsning på böcker till skolbibliotek, jämlikhetspengar till utsatta områden, som säkert kan göra skillnad för några, men inte för tillräckligt många.

Hamid och hans lärarkollegor har ett nästan omöjligt uppdrag i en omvärld där marknaden fortfarande styr skolan. Barnens språkträning måste därför bli ett nationellt uppdrag med förtur.

Förskolans betydelse för barns lärande har dokumenterats i flera rapporter, bland annat från Tankeverksamheten i Göteborg. Och det är här som stöten kan sättas in. Tidigare socialminister Gabriel Wikström (S), med flera, har argumenterat för obligatorisk förskola från tre års ålder. Nu är det dags att ta honom på orden.

Regeringen och alliansen verkar nu oväntat ha enats om en läsa-skriva-räknagaranti för alla barn, sedan de borgerliga partierna oväntat ändrat sig. Det är ett steg i rätt riktning.

Men det beslut som skulle kunna få en verkligt avgörande effekt väntar ännu på att bli taget: Obligatorisk förskola från tre års ålder – i en språkligt och socialt blandad barngrupp. Eftersom språkinlärning ska vara huvudsyftet behöver barngrupperna domineras av svenskspråkiga barn för att gynna barn med utrikesfödda föräldrar. Detta är en helt nödvändig samhällsuppgift, om barn utan ord ska få en rimlig chans.

Ta chansen, regeringen och alliansen, att få plats i historieböckerna (om det finns några kvar …). Forskning finns, behovet är akut och beslutet skulle vara ett oändligt viktigt steg till en mer jämlik skola med bättre livschanser för en stor grupp barn.

Ett rikt ordförråd öppnar dörrar till ett rikare liv, ett fattigt ordförråd stänger dem.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena