Krönika Få saker är så socialt stigmatiserat som dålig tandhälsa. Trots att Sverige är världsbäst på tandvård, finns det mycket som kan bli bättre. Det är därför jag med stolthet förbereder mig på att ge regeringen underlag till ett tandvårdssystem för ökad jämlikhet, skriver Veronica Palm.
Oavsett om filmskurken har varit svart, hispanic, brutit på ryska eller haft ett utseende som för tankarna till Mellanöstern, så har hans kontrast mot hjältens bländande vita leende förstärkts genom dåliga tänder. Det finns fortfarande ett starkt socialt stigma kring gula, sneda eller saknade tänder.
Tänk dig att du går till banken för att se över dina lån (och återigen bli tjatad på om att du måste pensionsspara) och den tjänsteperson du möter saknar ett finger så sänder det inte alls samma signaler till din förprogrammerade hjärna som om den skulle sakna en tand i munnen. Det är nästan omöjligt att tänka sig en banktjänsteperson som har en synligt tandlucka. Kraftigt sneda, missfärgade och allra mest saknade tänder, signalerar misslyckande och fattigdom i ett av världens rikaste välfärdsland. Få olikheter i ett utseende kan på samma hårda sätt döma en människa som olämplig att anställa, lita på, lämna sina barn till eller handla av.
Samtidigt har Sverige kanske de bästa tänderna i världen. Folktandvården, fluorsköljning, »två minuter, två gånger om dagen« och bara godis på lördagar har ett resultat. De allra flesta av oss har friska tänder. Våra äldre har allt fler egna tänder kvar och vi andra allt färre lagningar. Men när en dyker djupare i siffrorna så finns det stora skillnader i tandhälsan.
Den som har de största behoven och de lägsta ekonomiska marginalerna får betala mest om de ska uppnå god tandhälsa.
I gruppen höginkomsttagare avstår en procent tandvård trots att de upplever behov, i gruppen låginkomsttagare är det sju gånger så många. Gruppen låginkomsttagare går i betydligt högre grad till tandvården bara när det är akut och avstår från regelbunden och förebyggande tandvård. Det betyder svårare ingrepp, sämre tandstatus och högre kostnader när de väl kommer.
Och just det, höga kostnader, är ett av skälen till att tandvården är ojämlik. Det finns ett skydd mot höga kostnader som kickar in med en femtioprocentig subvention om priset överstiger 3 000 kronor, och vid kostnader över 15 000 kronor ges en subvention på 85 procent. Men till skillnad från annan hälso- och sjukvård så betalar patienterna den största delen av de totala tandvårdskostnaderna.
I snitt betalar vi 2 860 kronor per person och år för tandvård. I snitt alltså, och då vet vi att tandhälsan, likt övrig hälsa följer ett klassmönster. Generellt är tandhälsan sämre i grupper med sämre ekonomiska förutsättningar. Kostnaden fördelas alltså omvänt mot i övrig hälso- och sjukvård som har nästan hundraprocentig skattefinansiering och där behoven styr tillgången till vården. Kort sagt: Den som har de största behoven och de lägsta ekonomiska marginalerna får betala mest om de ska uppnå god tandhälsa. Och då är det ju inte konstigt att just den gruppen avstår.
Så kan vi inte ha det. Tänderna är en del av kroppen och tandvården en del av välfärden.
De senaste åren har jag bland annat ägnat mig åt att vara regeringens särskilda utredare i frågan om tandvårdssystemet och vi närma oss ett slutbetänkande. Just nu läggs sista handen vid texterna och i mars överlämnar jag utredningen till socialminister Lena Hallengren.
Naturligtvis kan jag inte avslöja några förslag innan statsrådet fått utredningen, men lika naturligt är att fokus för hela utredningens arbete har varit jämlikhet. Vi har brottats med att hitta smarta sätt att rikta de offentlig resurser som finns i systemet så de går till de med störst behov och vi har letat upp vägar framåt för den som vill öka det gemensamma ansvaret för tandvården och minska ojämlikhet i tandhälsa och i kostnader.
Pandemin har blottat brister i välfärden. Slimmade organisationer på sjukhusen, dåliga anställningsvillkor i äldreomsorgen, uppsyckade organisationer och ineffektiv upphandling av materiell, för att nämna några. Nog saknar politiken inte uppgifter vad gäller att rusta välfärden. Men behoven av förbättringar på tandvårdens område var synliga redan innan pandemin slog till. Och nog vore det på sin plats med en reform som inte bara lappar och lagar i brister som blottas, utan tar nya steg in i framtiden? Det är med stolthet jag förbereder mig på att ge regeringen underlag till ett tandvårdssystem för ökad jämlikhet.
Veronica Palm är f d riksdagsledamot för S, och beskriver sig själv som ”Feminist, antirasist och mycket snällare än somliga tror”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
