debatt För att personer med funktionsvariationer ska ha möjlighet till ett aktivt friluftsliv krävs två förändringar: Förskrivning av individanpassade mobilitetshjälpmedel på samma villkor och enhetlig tillgänglighetsinformation för gradering av friluftsområden, skriver Anders Andrae och Johan Faskunger.
I år är det Friluftslivets år på initiativ av Svenskt Friluftsliv, med stöd av Naturvårdsverket. Satsningen syftar till att få fler människor att prova och se värdet med friluftsliv under kampanjnamnet ”Luften är fri”. Men alla har inte samma förutsättningar, däribland personer med funktionsvariationer, som utgör 10–20 % av befolkningen beroende på termens definition.
Stillasittande personer som lever med en funktionsvariation är inte mindre intresserade och har inte mindre behov av rörelse och fysisk aktivitet. Det ska vårt initiativ Den långa vandringen, en nio mil lång vandring på Vasaloppsleden från Sälen till Mora för personer med olika funktionsvariationer, bevisa. Vandringen, som äger rum under sista veckan i juli, ska flytta fysiska och mentala gränser, och stärka frihet och självständighet.
Förutom rätt mobilitetshjälpmedel är dagens friluftsområden i sig tyvärr ett ytterligare hinder.
För att delta krävs en rullstol som klarar terräng, men att få förskrivet de hjälpmedel som en aktiv person är i behov av är lättare sagt än gjort. Villkoren varierar dessutom beroende på var personen är bosatt. Det resulterar i att många inte känner sig lyssnade till.
För att ge några exempel från verkligheten: En person som ska delta på vandringen har själv betalat sin rullstol för att göra medverkan möjlig, då rullstolen hon har förskriven i dag inte klarar av vandringens underlag och utmaningar. En annan person fick ”skäll” när hon lämnade tillbaka en rullstol efter några års lån orsakat av att hon upplevdes ha behandlat den vårdslös, när hon enligt henne själv enbart hade ”levt det aktiva liv jag lever”. Ytterligare en annan person förvägras en rullstol för utomhusbruk för att hon bor på en plats där det endast ”borde” behövas en stol som klarar av asfaltunderlag, vilket gör att hon inte kan dela friluftslivet med sin man.
Förutom rätt mobilitetshjälpmedel är dagens friluftsområden i sig tyvärr ett ytterligare hinder. Vi har därför i över tio år arbetat för att påverka ett tillgängliggörande av utemiljöer för personer med funktionsvariationer på olika sätt. Bland annat har vi kartlagt drygt 8 000 motionsspår och vandringsleder ur ett tillgänglighetsperspektiv. Slutsatsen är att 5 procent nämner tillgänglighet i sin information, varav endast 1 % har information om på vilket sätt– till exempel sett till lutning på backar, underlag, tillgång till toaletter och färgmarkeringar.
När områden utformas och byggs i syfte att tillgängliggöras måste alla aspekter vägas in tidigt, för att tillgodose både mänskliga och hållbara perspektiv. Det krävs även ett nationellt ramverk för gradering, för att göra information om friluftsområden tydlig för alla.
Våra förslag för att skapa förutsättningar för fysisk aktivitet och god tillgänglighet till friluftsområden för alla, med positiva effekter både för individen och samhället:
- Lika villkor och rättigheter till hjälpmedel. En jämlik hjälpmedelsförsörjning baserat på samma regelverk oavsett bostadsort, kön och ålder.
- Individanpassad hjälp utifrån behov, livsstil och funktionsvariation
- Ökad kunskap genom utbildningsinsatser för förskrivare och beslutsfattare
- Tillgängliggöra friluftsområden med enhetlig terminologi. Alla områden kan inte bli fullt tillgängliga, men alla områden kan tillgängliggöras till viss mån med enkla medel.
Anders Andrae, kör rullstol sedan födseln, vandringsledare på Den långa vandringen
Johan Faskunger, fil. dr. fysisk aktivitet & folkhälsa, vandringsledare på Den långa vandringen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
