Ge assistenterna människovärde

ledare Något är fruktansvärt fel när samhället medverkar till att personliga assistenter kan sextrakasseras och utnyttjas av sina arbetsgivare utan att våga anmäla.

Om några veckor (15 januari) presenteras en utredning om den personliga assistentens yrkesroll. I uppdraget ingår bland annat att kartlägga branschens arbetsmiljöproblem, som hot, kränkningar, sexuella trakasserier.

Översynen är välbehövlig. Assistansyrket har funnits i 25 år men inte tidigare undersökts. Här jobbar numera 70 000, varav en majoritet är kvinnor.

Men relationer, arbetsmiljö och arbetsvillkor mellan LSS-berättigade och deras personliga assistenter är komplicerat och otydligt reglerat. Att tre lagar är inblandade bidrar till svårigheterna.

• LSS-lagen ger ett långtgående självbestämmande, som kan komma i konflikt med anställdas integritet. Som att gå klädd i kalsonger i sitt hem, samtidigt som det är en ung kvinnas arbetsplats.
• Arbetsmiljölagen ska skydda anställda på arbetsplatsen – samtidigt som den som gör sig skyldig till trakasserier kan vara just arbetsgivaren man ska vända sig till.
• Till detta svenska ultraliberala regler om fri import av arbetskraft utanför EU, som skapat problem med kriminalitet, fusk och utnyttjande och ett utsatt läge för unga, ofta utrikesfödda kvinnor.

Emma, som berättar för TT:s reporter hur hon sextrakasserats av sin brukare, säger att han enbart annonserar efter kvinnor mellan 20 och 30 år. »Han anställer de som får stanna i Sverige med arbetstillstånd och de riskerar att behöva lämna landet om de inte har jobb.» (SvD Näringsliv 10 december). Brukaren/arbetsgivaren har dessutom bara 14 dagars uppsägningstid om hen vill byta assistent.

Att arbetstagare i offentligt finansierade jobb måste finna sig i villkor som bitvis verkar hämtade från en epok med tjänstehjon under 1800-talet är obegripligt och oanständigt.

Att vara dömd för brott som bedrägeri, sexköp och misshandel behöver inte heller stoppa den som vill bedriva personlig assistans visar en granskning i Kommunalarbetaren.
Enligt Arbetsmiljöverket har 14 procent av de personliga assistenterna utsatts för sexuella trakasserier på jobbet (2017). Men mörkertalet är förmodligen stort eftersom tystnadskulturen om sexuella övergrepp är utbredd i branschen.

Att anställda är osäkra vad de behöver tåla, visade vittnesmål i #metoo-uppropet #hjälpaintestjälpa:

»En gång var jag med om att en brukare tog på sig själv till bilder av mig när jag jobbade. Det kändes inte bra. Vågade inte säga något heller för mina kollegor tyckte jag var känslig.«

Facket, Kommunal får ofta inte höra vad som hänt förrän anställningen är avslutad.

Statistik från Arbetsmiljöverket som TT-tagit fram visar att arbetssjukdomar orsakade av sexuella ofredanden ökat med drygt 20 procent sedan förra året och siffran är på väg att passera rekordåret 2017.

Värst drabbade är sjukvårdsbiträden och personliga assistenter.

Här finns en övertydlig dimension av klass och kön eftersom jobbrelaterade sextrakasserier är vanligast i kvinnodominerade LO-yrken. Men det är bara inom assistansyrket det är så oklart vilka rättigheter som gäller.

»Vi får lära oss att inte säga “nej”, att vi ska veta när vi inte ska synas eller märkas av, inte vara jobbiga och bita ihop om det är något som känns fel«, skriver en assistent i #hjälpaintestjälpa.

Hur ska en personlig assistent hantera sexuella anspelningar, gliringar och verbala eller fysiska trakasserier? Egentligen är det absurt att frågan behöver ställas.

Redan 1944 fastslog ILO, international Labour Organisation i sin första paragraf att arbetskraften inte är en vara och att individen i relation till arbetsgivaren ska vara självständig med en rimligt trygg ställning på arbetsmarknaden.

Arbetsmiljöverket ska se till attarbetsgivare tillsammans med sina anställda bedriver ett aktivt arbetsmiljöarbete så att ingen skadas eller blir sjuk av förhållandena i arbetet.

Det är bra att LO, TCO och Saco har gått samman i en gemensam utbildningssatsning för att stärka det fackliga arbetet mot sexuella trakasserier.

Detta måste bli möjligt även för personliga assistenter. Kvinnor som stängs in i beroenden till sin arbetsgivare utan att våga rapportera ska självklart få samma stöd och hjälp när de utsätts för oönskade närmanden i arbetet.

Lagstiftarna måste bestämma sig för en professionalisering även av arbetsuppgifter som utförs i någon annans hem, med samhällets ekonomiska stöd.

Det är bara att beklaga att den LSS-utredning som i början av året föreslog att assistansanordnare skulle följa villkoren i centrala kollektivavtal för att få tillstånd lades i en byrålåda och aldrig skickades ut på remiss. Både fack och arbetsgivare uttryckte sitt gillande och Januaripartierna borde snarast ta upp den igen!

Att arbetstagare i offentligt finansierade jobb måste finna sig i villkor som bitvis verkar hämtade från en epok med tjänstehjon under 1800-talet är obegripligt och oanständigt. Det är dags att avskaffa slavvillkoren och skärpa reglerna!

Nagelbiträden, hemtjänstanställda vårdbiträden, städerskor och personliga assistenter delar samma utnyttjande och förtryck – med samhällets tysta godkännande.