debatt Inrätta ett särskilt vårdprogram för personer som traumatiserats av sexuella övergrepp, och en egen en skyddad zon i sjukvården för missbrukande kvinnor. föreslår Catarina Wahlgren och Marit Normasdotter, Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting.
Många har upprörts av Uppdrag Gransknings berättelse om Sanne, 29 år, som riskerar att dö trots att kommun och landsting uppfyller de riktlinjer som de har för att hjälpa henne med sin psykiska sjukdom och sitt missbruk.
Detta är inget nytt problem. Kommunen ansvarar för missbruksvården och landstinget för psykiatrin och när man inte kan tyda ut vad som härrör från vad så knuffas den drabbade runt som Svarte Petter och kan inte få hjälp och stöd för sina problem av någon huvudman.
Krav på samarbete har funnits länge, men i väldigt få fall fungerat tillfredsställande.
Det drabbar både den sjuke och familjen. Det leder till hemlöshet, sexuella kränkningar, ökat drogmissbruk och livsfara för den drabbade.
De bär med sig ett dubbelt stigma, både skammen från missbruket och för att ha varit våldsutsatta.
Kvinnor är speciellt utsatta i den här situationen. Drogvärlden är som en förvriden spegelbild av den vanliga världen. Där finns samma problem, men med ett gränslöst normsystem och en stenhård tystnadskultur blir våldet så mycket grövre och dessa kvinnor och flickor så mycket mer utsatta.
Och de bär med sig ett dubbelt stigma, både skammen från missbruket och för att ha varit våldsutsatta.
När dessa kvinnor är i behov av sjukvård är de i en särskild utsatt position då de många gånger har erfarenhet av övergrepp kränkningar trauman och trakasserier.
De är därför i behov av en skyddad zon i sjukvården. Det finns ett stort behov av en egen avdelning på avgiftningen för kvinnor och personer som identifierar sig som kvinnor. Till exempel skulle S:t Görans beroendeakut vara en lämplig plats för en sådan avdelning.
Landstinget måste också ha fortsatta avtal med ideella organisationer som länge arbetat med traumatiserade kvinnor och sexuellt utnyttjade kvinnor.
Alliansen, som styrt Stockholms läns landsting de senaste tolv åren, har under den senaste mandatperioden försvårat för kvinnor att få rätt stöd och hjälp då avtal med t.ex. Röda korsets kris- och traumaenhet sagts upp. Organisationer som Erikastiftelsen, Mikamottagningen, Wonsa, Rise m.fl. vittnar om att kunskaper eller kapacitet inte finns inom de övriga vårdverksamheter som de drabbade nu hänvisas till.
För att kunna få en vård som kan ta emot även de allra trasigaste människorna i vårt samhälle behöver vi samarbeta brett.
Detta kan ske genom fungerande avtal mellan kommuner och landsting, men även genom s.k. idéburet offentligt partnerskap (IOP) där vi kan knyta ideella organisationer med lång erfarenhet till landstingets vårdutbud. Landstinget behöver också inrätta ett särskilt centrum för specialiserad vård för de som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Som det ser ut idag saknas detta och detta är en förlust för hela samhället, inte bara för dessa individer. På ett sådant centrum ska det givetvis också finnas möjlighet att ta emot personer med missbruksproblematik.
Vi föreslår även att ett särskilt vårdprogram inrättas för personer som traumatiserats av sexuella övergrepp. Det här är frågor som sällan kommer upp i ljuset till följd av okunskap och stigma. Det är inte den grupp av patienter som skriker högst för att få sina behov mötta. Som invånarnas representanter känner vi oss manade att skrika åt de som inte orkar skrika själva, men är de som kanske behöver vården bäst.
Catarina Wahlgren och Marit Normasdotter, Vänsterpartiet Stockholms läns landsting
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
