Ge föräldralösa barn möjlighet att återförenas

debatt Föräldralösa barn har inte möjlighet att återförenas med kvarlevande familjemedlemmar i Sverige. Det är resultatet av en lucka i lagen som enkelt kan ändras. Regeringen bör täppa till hålet, inom ramen för den tillsatta utredningen om migrationspolitikens framtid, skriver Sam Fakhraie. 

Migrationspolitiken diskuteras flitigt. Migrationspolitiken har diskuterats så flitigt att det numera är huvudregel snarare än undantag. Detsamma gäller olika regeringars vilja att tillsätta kommittéer med uppdrag att behandla frågan med breda penseldrag. En av flera pågående utredningar i frågan går under namnet Den framtida svenska migrationspolitiken (dir 2019:32). I ljuset av regeringens överenskommelse med oppositionspartierna har kommittén fått i uppdrag att ta ställning till utformningen av den svenska migrationspolitiken, och vi kan vänta oss ett svar redan i augusti. Med anledning av den pågående utredningen, ges här ett förslag till ändringar i syfte att säkerställa föräldralösa barns rättigheter; en grupp som fallit offer för en byråkratisk teknikalitet som enkelt kan lösas.

Som rättsläget ser ut idag har föräldralösa barn i utlandet inte en praktisk möjlighet att återförenas med kvarlevande släktingar i Sverige. Situationen kan vara följande: en syster och en bror har skilts åt på grund av krig eller förföljelse. Brodern kommer till Sverige, och svenska myndigheter anser att han får stanna på grund av situationen i hemlandet. För att få systern till Sverige, lämnar syskonen in en ansökan till Migrationsverket om att få återförenas. Det nuvarande regelverket kommer dock innebära att Migrationsverket inte har möjlighet att pröva ansökan. Det finns alltså inte ens en möjlighet för myndigheterna att ta ställning till om systern ska få åka till Sverige. Det juridiska begreppet som aktualiseras är att ”talan avvisas”.

Den ordning som Migrationsöverdomstolen föreslår är inte att likställa med att öppna gränserna.

Anledningen till att talan kommer avvisas är att barn saknar så kallad processbehörighet. Det innebär att man inte har möjlighet att göra sin rätt gällande i domstol och hos myndighet. Istället är det föräldrar som i regel ska företräda barnen. Situationen blir dock annorlunda när det gäller föräldralösa barn. Föräldralösa barn måste istället bevisa att de har en annan vårdnadshavare som exempelvis tillsatts av hemlandets myndigheter, eller att någon annan tagit över vårdnaden på annat sätt. En omständighet som i många fall är omöjlig att bevisa, eftersom många länder inte har ett system som lever upp till Migrationsverkets krav på vem som anses som en behörig ställföreträdare. För barn som har en förälder vid liv, gör Migrationsverket en prövning av om förutsättningar föreligger för barnet att återförenas med sin familj i Sverige.

Migrationsöverdomstolen, den domstol på migrationsrättens område som ansvarar för att vägleda myndigheter och domstolar, behandlade frågan i ett avgörande från 2009 (MIG 2009:17). Migrationsöverdomstolen konstaterade att barn inte har processbehörighet i situationer som den ovan beskrivna. Därefter gjorde domstolen något som är ovanligt, nämligen ett medskick till lagstiftaren som löd enligt följande: ”Det vore önskvärt att det under sådana förhållanden fanns en möjlighet att exempelvis genom förordnande av offentligt biträde eller god man ge barnen en behörig ställföreträdare som kunde anhängiggöra och föra deras talan om rätt till uppehållstillstånd. Det ankommer emellertid inte på domstol utan på lagstiftaren att närmare överväga en sådan möjlighet.”
Det som Migrationsöverdomstolen alltså säger är att en ventil införs, som gör det möjligt att någon annan företräder barnet i dess ställe. En enkel lösning till ett stort problem. Det har nu gått elva år sen domstolen meddelade MIG 2009:17, och regeringen har ännu inte visat någon vilja att ändra lagstiftningen.

Den nuvarande ordningen – som innebär att föräldralösa barns ansökningar inte ens prövas – innebär i praktiken att en skillnad görs mellan barn som har föräldrar och barn som saknar föräldrar. Föräldralösa barn, en minst sagt skyddsvärd grupp, har en uppförsbacke i förhållande till andra barn; en uppförsbacke som inte går att ta sig över. Det är därför hög tid att denna backe planas ut.

Den ordning som Migrationsöverdomstolen föreslår är heller inte att likställa med att öppna gränserna. Istället är det fråga om att möjliggöra för myndigheter att faktiskt ta ställning till om människor har rätt att komma till Sverige. Det ska helt enkelt inte föreligga hinder för Migrationsverket att pröva en ansökan från ett barn, på grund av att barnet inte har en förälder.

Det är dags för lagstiftaren att göra en ändring, och för den tillsatta parlamentariska kommittén att föreslå en möjlighet för föräldralösa barn att återförenas med släktingar i Sverige. Den nuvarande ordningen kan inte ses som annat än ett misslyckande i fråga om att tillförsäkra barn sina rättigheter. Det ska inte göras skillnad på olika barn som söker sig till Sverige.

Sam Fakhraie
Trainee
Asylbyrån