DEBATT De borgerliga partierna, förstärkta av Sverigedemokraterna, sätter ett medlemskap i Nato framför ett kärnvapenförbud. Men nu är det viktigt att inte ge upp nedrustningsarbetet, anser Olof Kleberg.
Sveriges regering har valt att inte underteckna FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen. Oklarheter i konventionstexten och en hänvisning till motstånd från en politisk majoritet i riksdagen anges som skäl. Så är det onekligen.
Men minst lika viktigt var att Socialdemokraterna var oeniga internt: försvarsintressena under Peter Hultqvist stod mot nedrustningsintressena under Margot Wallström. Resultatet blev synbarligen att Hultqvistsidan vann. Detta kan man se som ett svek mot Sveriges mångåriga strävan efter kärnvapennedrustning. Men också mot överlevarna från Hiroshima och Nagasaki, som företrädarna för Läkare mot kärnvapen, Jan Larsson och Gösta Alfvén, skriver på Dagens Arena 5/8.
Det svenska beslutet ger också en signal om uppgivenhet just i en tid då kärnvapenupprustningen tar ny fart: främst de stora kärnvapenstaterna USA och Ryssland moderniserar sina vapen och utvecklar mindre, mer ”användbara” vapen. Båda har också bekräftat att de är beredda att vara först med att slå till med kärnvapen.
Så visst har Jan Larsson och Gösta Alfvén rätt: kärnvapen är vapen för folkmord. Även en drastisk minskning av dagens arsenal från ca 15 000 vapen till ”bara” 100 skulle kunna döda femtio miljoner människor – men räcka till för avskräckning (för dem som tror på den tanken).
Men de borgerliga partierna, förstärkta av Sverigedemokraterna, sätter ett medlemskap i Nato framför ett kärnvapenförbud. Och med Nato måste man godta kärnvapen. Denna politiska majoritet (som är fjärran från folkopinionen) hävdar att ett förbud bara skulle försvaga Nato, inte Ryssland eller Kina. Så är naturligtvis inte fallet – arbetet för ett förbud är långsiktigt och ska omfatta alla parter.
Majoriteten i riksdagen liksom Hultqvistfalangen borde noggrant ta till sig slutsatserna från den internationella kommissionen om massförstörelsevapen, som leddes av Hans Blix och som presenterades 2006.
Där föreslås att kärnvapen på sikt bör förbjudas på samma sätt som skett med biologiska och kemiska vapen. Och där skisseras steg på vägen dit. Alla kärnvapenstater bör utlova att inte vara först med att använda kärnvapen. Alla bör avstå från fortsatt tillverkning. De särskilt riskabla taktiska kärnvapen bör dras tillbaka från Europa och dess närområden till centrala lager i Ryssland och USA.
Dåvarande utrikesministern Jan Eliasson framhävde att Sverige skulle ”arbeta hårt” för att gjuta nytt liv i nedrustningen och bidra till att Blixkommissionen får ”största möjliga internationella genomslag”. Tyvärr blev det inte så – Carl Bildt som utrikesminister i åtta år prioriterade inte nedrustning och, framför allt, kärnvapenstaterna har alltmer gått i motsatt riktning.
Olika begränsningsavtal mellan Ryssland och USA har skrotats, den ena efter det andra, senast INF av USA nu i augusti (ett avtal om förbud mot landbaserade missiler med kortare räckvidd). Barack Obamas (och Dmitrij Medvedevs) försök med begränsningar (Nya START 2010) ledde inte vidare.
Det var egentligen Hans Blix, inte Barack Obama, som borde fått Nobelpriset 2009 för sitt nedrustningsarbete.
Men nu är det viktigt att inte ge upp nedrustningsarbetet. Intressant nog tar regeringen i sitt beslut inte alls upp risken för att ett Natosamarbete skulle försvåras – något som utredaren av kärnvapenförbudet, Lars-Erik Lundin, liksom ÖB lade stor vikt vid.
I stället anger regeringen tre positiva framtidsåtgärder:
- Sverige ska följa konventionsarbetet som observatör
- Ett svenskt kunskapscentrum ska inrättas
- Sverige ska arbeta för att skapa ett FN-sekretariat för att kontrollera att löftena om nedrustning blir reella
Uppgiften som observatör blir troligen ganska betydelselös. Däremot kan kanske det halva löftet vara värt att komma ihåg – om att återuppta förslaget om ett kärnvapenförbud för det fall att förhandlingarna om ickespridningsavtalet NPT 2020 inte ger resultat.
Olof Kleberg är tidigare chefredaktör på Västerbottens-Kuriren
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
