Det är utmärkt att Ulf Kristersson köper majblommor av Murhaf Hamid, men är det otänkbart att statsministern drar några som helst slutsatser av detta?
”Jag hade velat köpa uppehållstillstånd och få mina fyra sista siffror. Men jag vill också hjälpa andra barn”. Det säger 12-åriga Murhaf Hamid när Dagens Nyheter intervjuar honom efter att han sålt majblommor för två miljoner kronor.
I skrivande stund är beloppet över fyra miljoner.
Murhaf är ett av alla de barn du möter utanför Ica just nu. En vanlig kille som går i skolan, spelar fotboll i Glimåkra IFK och ville sälja majblommor så att det skulle räcka till att köpa pizza. Men han är också asylsökande, har faktiskt varit det hela sitt liv. Murhaf är född i Sverige, men har ännu inte något uppehållstillstånd. Och han har vid upprepade tillfällen under sin uppväxt utsatts för öppen rasism av vuxna.
Skälet till att Murhaf började sälja majblommor främst digitalt var just det – rasism. Att vuxna människor i centrum av Glimåker valde bort honom eller till och med var otrevliga och öppet rasistiska. Digital försäljning visade sig vara en lyckträff. Han sålde mer än många andra. När tidningen gjorde ett reportage om honom och det vi skulle kalla entreprenörsanda och arbetsmoral om han var vuxen, så exploderade rasismen igen.
Det säger något om tillståndet i landet. Om det sjuka tillståndet i landet
På sociala medier hånas han och kallas för ”blatteunge” av sverigedemokrater, som också passar på att säga att de är trötta på ”negrar och hucklekärringar”. Helt oanständigt och brottsligt. Alltid. Men det är ändå extra skrämmande att som vuxen hatmobba ett barn. Det säger något om tillståndet i landet. Om det sjuka tillståndet i landet.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Den digitala försäljningen fullständigt exploderade och i skrivande stund har alltså Murhaf sålt majblommor för mer än två miljoner kronor. Svindlande. Och helt unikt enligt föreningen Majblomman. Snart sagt varje kändis har köpt en majblomma av just Murhaf och visat sin avsky mot det hat han utsatts för.
Ulf Kristersson vill inte vara sämre. Han kallar Murhaf för en hjälte och berättar att han köpt en majblomma av honom. Det är bra. Jättebra att landets statsminister markerar mot grov och öppen rasism mot barn. Jag har inte velat ha det på något annat sätt. Vad jag däremot hade velat är att moderatledaren ser sin roll i hur tillståndet i landet är.
Han är regeringsbildare för ett högerblock som företräds av fyra partier varav ett, Sverigedemokraterna, inte bara är sprunget ur den rasistiska rörelsen utan också bygger sin politiska idé på nationalism – att sådana som Murhaf inte hör hemma i Sverige. De som drog igång den rasistiska hatmobben mot pojken var företrädare för det största av de partier som Kristerssons regeringsmakt vilar på.
Om man inte tycker att vuxna ska behandla barn så som Murhaf behandlats av sverigedemokratiska företrädare så kan man inte fortsätta normalisera och överlåta makt åt det partiet. Man måste göra ett val. Barns rätt till trygghet i sin vardag eller rasisters rätt till makt över landet. Svårare är det inte. Fina ord och Instagraminlägg räcker inte. Snarare blir det ett hån mot alla de som dagligen utsätts för en allt hårdare ton mot sin blotta existens.
Och så tillbaka till vad Murhaf önskar sig – de fyra sista siffrorna. Bara att ett barn vet vad det är, att han inte har dem och att de är en förutsättning för hans fortsatta liv i Sverige är en signal om att något är fel. Barn ska inte behöva bry sig om sådant. Men ännu mer fel är att ett barn som är 12 år och född här ska behöva oroa sig för att när som helst bli utkastad.
Både en allt mer öppen och institutionaliserad rasism och en snål och snårig asylpolitik är svek och slag mot Murhaf och mot mängder av barn, kvinnor och män i vårt land.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
