Häromdagen presenterade LO:s Anna Fransson och Irene Wennemo en rapport om de ökade inkomstskillnaderna på DN Debatt, "Skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt". Mönstret är väl känt. I grunden beror de ökade klyftorna på mekanismer i den globala ekonomin. Men också på avsaknaden av politiska strategier. Och ibland om medvetna politiska beslut som ökat ojämlikheten.
Efter den borgerliga valsegern har framför allt villkoren för sjuka och arbetslösa försämrats drastiskt. De senaste veckorna har utförsäkringen av cancersjuka åstadkommit stora politiska konvulsioner. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson har kritiserats och tvingats backa och be om ursäkt.
Men strategerna bakom politiken heter Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Före valet sa Reinfeldt att han "inte ville jävlas med folk" men försvarar nu de nya sjukreglerna och säger till Aftonbladet: "Människor kommer i kläm. Det är så att säga oundvikligt i varje samhällsförändring."
Förvisso var bland annat de höga sjukskrivningstalen och de ökade förtidspensioneringarna ett stort problem. Men de handlade snarare om tillämpningen och att en osund kultur hade satts i system. Den enkla lösningen satte ibland normen; en namnteckning kunde förpassa människor utanför arbetsmarknaden i permanent förtidspension.
Problemet är att den borgerliga regeringen i stället valt att med stenhårda generella regler sätta press på individerna. Bakom detta finns en särskild ideologi. Anders Borgs arbetslinje är i grunden en piska som innebär sämre villkor för sjuka och arbetslösa. Politiken drabbar alla, även de som på goda grunder ska vara sjukskrivna. Den borgerliga frasen "det ska löna sig att arbeta" blir här bara en kall och hjärtlös fras.
Alla kan drabbas av Anders Borgs piska: akademiker, tjänstemän och LO-medlemmar. Ja, alla kan bli arbetslösa eller sjuka. Nu blir de ekonomiska konsekvenserna mycket värre än tidigare. Men dessutom slår detta allra hårdast mot de med låga inkomster och en svag ställning på arbetsmarknaden. Bland annat är det fackförbund med hög arbetslöshet som i det nya systemet har tvingats höja sina a-kasseavgifter. Framför allt LO-förbund. Vilket är grundfilosofin bakom omläggningen av politiken. Borg tror att lönekraven ska dämpas så att arbetslösheten därigenom ska minska – ett stilla eko från 1920-talets förkeynesianska ekonomiska filosofi.
LO:s artikel lyfter fram viktiga fakta om de ökade klyftorna. Annars är det TCO som med väl underbyggda undersökningar kritiserat den nya sjukförsäkringen. Men nu måste också LO sätta ett ökat tryck på regeringen. Annars riskerar stora grupper att osynliggöras.
Debatten visar ändå att det finns ett underliggande stöd för rättvisa och värdighet. Men då krävs att något står upp jämlikhetsidealen. Den sociala frågan blir den stora frågan framöver. Och den kan avgöra valet nästa år. Om någon ger röst åt rättvisan och solidariteten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
