Informell styrning sker på allt grumligare vatten. Men det är en utveckling som är oberoende av vilket politiskt block som är vid makten, skriver Mikael Sjöberg, generaldirektör för Arbetsmiljöverket.
Om något gott kommer ur Saudi-diskussionen kanske det är en ökad belysning av och diskussion om den svenska förvaltningspolitiken. I ledaren ”Moderaternas informella stat” pekar Helle Klein på brister i det som kallas informell styrning. En annan kvalificerad artikel skriven av Richard Murray publicerades på DN debatt den 15/3 med en replik dagen efter av Sten Heckscher.
Jag tänker inte gå in i det politiska getingbo som just nu råder kring FOI och försvarsmakten, utan fånga upp frågan om den informella styrningen som sådan.
Formen med informell styrning har funnits länge. Troligen alltid. Och definitivt av samtliga regeringar i modern tid. Frågan är om det skett några förändringar av betydande mått under den senare perioden? Min bedömning är att så inte skett de senaste 20 åren.
En fråga man dock kan ställa sig är om det håller på att ske en förändring – eller om det kan ske i den närmsta framtiden? Flera olika faktorer måste vägas in om man ska kunna skaffa sig en bild av åt vilket håll vi rör oss.
Dels har vi Styrutredningen (SOU 2007:75 ”Att styra staten”) som på ett tydligt sätt slår fast hur det ska fungera. Samtidigt har vi Myndighetschefers villkor (SOU 2011:81) som nu är ute på remiss. En tredje faktor är den förändrade utnämningspolitiken och den därpå följande frågan om avvecklingspolitiken.
I Styrutredningen framkommer ”För myndighetschefen står således valet mellan att ta informell styrning och därmed det fulla ansvaret för vad som beslutas eller att begära ett regeringsbeslut”(s. 209). Ganska klart enligt mig.
De andra faktorerna gör dock läget mer komplicerat. Villkorsutredningen hanterar frågan om vilket anställningsskydd en myndighetschef ska ha i framtiden. Förslagen är inte revolutionerande, men drar åt att understryka regeringens rätt (och skyldighet) att omplacera myndighetschefer. Om man antar att regeringar i framtiden tar sig en lägre tröskel för att omplacera myndighetschefer följer frågan om inte fler myndighetschefer väljer att ta informell styrning än att begära ett regeringsbeslut.
Den nya utnämningspolitiken får nog anses vara bättre än den gamla. Samtidigt kan man resa en del frågetecken kring hur regeringen och kommande regeringar kommer att agera när förordnanden går ut. Med ett ökat fokus på att utannonsera tjänster har inte regeringen samma förmåga att agera med ett koncerntänkande. Regeringens företrädare kan helt enkelt inte lika enkelt karriärplanera för sina myndighetschefer.
För myndighetscheferna finns då risken att regeringen vid förordnandets slut hänvisar till de utannonserade jobben oavsett hur väl personen skött sitt fögderi. Vilka beteendeförändringar som kommer av detta vet vi inte. Den nuvarande regeringen tillträdde för lite mer än fem år sedan och de myndighetschefer som har nyutsetts har inte gått sin period ut.
Man kan dock fundera på om detta kommer att påverka styrningen av myndigheterna. Leder osäkerheten vid förordnandets utgång till att en myndighetschef blir mer eller mindre benägen att hälsa statsrådet att regeringsbeslut är att föredra före informell styrning?
Mot detta kan invändas att det aldrig har varit säkert att någon myndighetschef kommer att få förlängt. Men i praktiken var det tidigare så att det krävdes en ganska tydlig misskötsel av myndigheten för att staten inte skulle ianspråkta tidigare myndighetschefer.
Min poäng är: Frågan om den informella styrningen är för komplex för att bara göra en ögonblicksbild utav. Min bedömning är att det finns faktorer som driver den informella styrningen från dagens fungerande modell ut mot betydligt grumligare vatten. Min bedömning är också att detta inte är partiskiljande. Någon avgörande skillnad mellan de politiska blocken tycks inte finnas i denna fråga.
Självklart finns det i dag olika uppfattningar kring FOI och styrningen av försvarsmakten. De är enligt mig dock en klassisk regering vs. oppositionskonflikt. Det vill säga de som för tillfället är i opposition hävdar att de aldrig skulle ha gjort så.
Det förtar dock inte den sittande regeringen från sitt fulla ansvar och ansvariga myndigheter från sitt. Där får olika utredningar via åklagare, KU, media och väljare ha sin gång.
Mikael Sjöberg
Generaldirektör Arbetsmiljöverket
Mellan 1996-2005 statssekreterare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
