Att lägga enstaka förslag utan stöd i forskning är inte detsamma som att utforma stora delar av skolpolitiken på samma lösa grund. Samtidigt baseras skolreformer påfallande ofta på “sunt förnuft”.
Häromveckan rapporterade Dagens Arena att alliansregeringens avskaffande av den allmänna behörigheten i gymnasieskolans yrkesprogram verkar ha genomförts utan forskningsstöd.
Avsikterna med gymnasiereformen har dessutom kommit på skam i alla avseenden. Enligt Svenska Dagbladet är andelen elever som inte slutför utbildningen (en tredjedel) oförändrad sedan 2011, allt färre niondeklassare söker yrkesprogrammen och andelen elever på yrkesprogrammen som får högskolebehörighet har minskat kraftigt.
Vilket var då kunskapsunderlaget som låg till grund för gymnasiereformen? Dagens Arena har frågat Anita Ferm, som ledde utredningen ”Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola”, och fått följande svar: ”Alltså forskningsstöd? Vi tittade på avhoppen och vi pratade med en förfärlig massa elever.” Inte mycket till forskningsstöd, med andra ord.
Folkpartiets nuvarande utbildningspolitiska talesperson Christer Nylander hävdar istället att man lutade sig på beprövad erfarenhet. Men det bygger på en missuppfattning om vad som avses med begreppet, vilket framgår av en enkel sökning Skolverkets hemsida: ”Det betyder att lärare stödjer sig på erfarenheter som prövats under en längre tid, är systematiskt utvärderade och dokumenterade. Det räcker alltså inte med att ett antal lärare eller ett lärarlag tycker att en metod fungerar för att den ska betraktas som byggd på beprövad erfarenhet.”
Det är inte första gången omfattande skolreformer drivs igenom utan annat stöd än så kallat ”sunt förnuft”. I själva verket baseras skolreformer påfallande ofta på det man ”tror” är ”rätt”, något som bland annat uppmärksammats av idéhistorikern Sven-Eric Liedman i Dagens Nyheter.
Samtidigt finns det anledning att tro att just skolan är särskilt olämplig som spelplan för ”sunt förnuft”-reformer. För det första ska skolans verksamhet vila på vetenskap och beprövad erfarenhet – kunskap ska stå i centrum, inte allmänt tyckande. För det andra är skolan en ytterst komplex och svårförutsägbar verksamhet med en mängd olika aktörer i olika åldrar, med skilda mål, intressen och grader av inflytande. För det tredje får förändringar på skolans område långsiktiga konsekvenser med stora spridningseffekter i samhället.
Så hur kommer det sig att vissa politiker tror sig veta vad som är bäst för elever, lärare, skolledare och samhället i stort – och hur kommer det sig att så många av oss tror dem? En uppenbar förklaring är att alla har personliga erfarenheter av skolan. Vi har alla gått i skolan och många har barn i skolan eller känner andra som har det. Vi kanske har bekanta som är eller har varit lärare och skolledare.
Därför är det (alltför) lätt att ha en egen uppfattning eller lita på politiker som har det – på ett helt annat sätt än vi antagligen skulle göra i frågor som exempelvis vaccinationsprogram, pensionssystemet eller regleringen av den finansiella sektorn, där vi skulle fästa betydligt större vikt vid bedömningar som görs av medicinsk expertis eller disputerade nationalekonomer.
Med detta sagt vill jag understryka att reformer ibland kan behöva genomföras utan starkt vetenskapligt stöd. Exempelvis kan det saknas relevant forskning, forskningsläget kan vara svårbedömt och ibland behöver politiker göra ideologiska avvägningar i målkonflikter av olika slag. Men att lägga enstaka förslag utan stöd i forskning är inte detsamma som att utforma stora delar av skolpolitiken på samma lösa grund, eller att styvnackat vilja driva igenom förslag som går på tvärs med befintlig forskning.
Dessutom kan även ”sunt förnuft”-reformer genomföras på sätt som möjliggör utvärdering efter hand och som begränsar eventuella skadeverkningar och förebygger oavsedda incitament. Kanske kan det nybildade Skolforskningsinstitutet och regeringens nyinrättade Skolkommission bidra till en mer kunskapsbaserad skolpolitik. Det yttersta ansvaret vilar dock tungt på de politiska partierna.
German Bender, utredare utbildnings- och forskningspolitik, TCO
En längre version denna artikel har publicerats på TCOs utredarblogg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
