USA Demokraternas konvent kan ge Harris en ny skjuts, men det är fortfarande skrämmande jämnt.
Det har gått obegripligt fort i amerikansk politik under sommaren. Så fort att det knappt går att föreställa sig att det bara var sju veckor sedan den katastrofala debatten mellan Donald Trump och Joe Biden, där den sittande presidenten framstod som en åldrad och mycket skröplig man.
Det är knappt fem veckor sedan mordförsöket mot Donald Trump.
De flesta utgick nog ifrån att detta sammantaget hade gett segern i höstens presidentval till Trump. Experter och analytiker drog upp scenarierna – vad kommer fyra år med en hämndlysten Trump innebära för ekonomin, Ukraina, världspolitiken, de mänskliga rättigheterna och … ja, faktiskt själva det demokratiska systemet i USA.
Sedan ändrades allt på nytt.
Trump har haft svårt att få ordning på retorik och kampanj efter Bidens avhopp
Bidens avhopp och Kamala Harris inträde på scenen har helt kastat om spelplanen, och när demokraterna på måndag samlas på sitt partikonvent i Chicago är det ett parti med vind i seglen.
Jag har bara varit på ett sådant konvent, i Denver 2008 när Barack Obama valdes till presidentkandidat. Inne på själva konventet i den stora hockeyarenan var allt redan klart, uppstyrt och mest en show för att peppa partiorganisationen. Ute på stan var det något helt annat. I varenda lokal pågick möten, samtal, utbildningar, debatter och föreläsningar. Jag hängde mycket i en kyrka några kilometer från konventet där ett antal progressiva organisationer hade sitt huvudkvarter.
Det var som ett jättelikt Almedalen.
Kanske var det Obamas mobiliserande kraft som gjorde att det var så stort just då. Under både primärvalet och i kampanjen under hösten var det just hans förmåga att engagera, dra in nya grupper i kampanjen och få tidigare soffliggare till valurnorna som till slut gav honom segern.
Och om det är något bytet till Kamala Harris åstadkommit så är det just detta. Det är en helt annan energi i demokraternas kampanj nu. Människor strömmar till kampanjkontoren för att anmäla sig som frivilliga, och hur mycket Donald Trump än försöker få det till att publiken är AI-genererad så är det tydligt att Harris och vicepresidentkandidaten Tim Walz möten samlas tusentals anhängare.
Energin kommer förstås både från det faktum att Trump tappat den ledning han hade över Biden, men också från det faktum att Harris och Walz tar sig an kampanjen med ett nästan orimligt gott humör.
Gladast vinner, brukar man säga, och det ligger nog faktiskt en del i det.
Och mot dem står allstå Trump, som haft svårt att få ordning på retorik och kampanj efter Bidens avhopp. I veckan sade han att han har rätt att göra personliga påhopp på Kamala Harris eftersom som hon på något märkligt sätt skulle vara ansvarig för rättsprocesserna mot honom.
Hon har ingenting med dessa att göra. Men Trump är inte så noga med fakta och för honom är allt personligt, inklusive det faktum att en orsak till att han vill vinna presidentposten en gång till är att han ska kunna benåda sig själv och undkomma de rättsprocesser som pågår mot honom.
Och bortsett från personliga påhopp vet han inte hur Harris ska bemötas.
Det är hoppfullt och konventet i Chicago kan ytterligare lyfta demokraterna. Men sedan återstår nästan tre månader av kampanj och med tanke på vad som hänt under de senaste sju veckorna räcker det mer än väl för att den politiska scenen ska kunna kastas om ännu en gång.
Ingen seger är ännu vunnen, och som Wolfgang Hansson konstaterade i Aftonbladet nyligen kanske Harris opinionsframgångar egentligen borde ha varit större.
Det är fortfarande ett jämnt lopp.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
