Romer i koncentrationslägret Belzec. (Wikimedia)

debatt Idag är det minnesdagen över den romska förintelsen, Porajmos. Och än upplever en stor del av den romska befolkningen diskriminering och utanförskap. De europeiska samarbetsorganisationerna måste nu ta sitt ansvar för att skydda romernas mänskliga rättigheter, skriver Thomas Hammarberg (S).

Hågkomsten av den romska förintelsen under Hitlerregimen markeras numera varje år den andra augusti. Det är en årsdag med djup mening. Den syftar inte minst till att motverka förnekelsen och glömskan.

Konkret handlar det om en påminnelse om vad som faktiskt hände romerna före och under andra världskriget men också om vad vi faktiskt lärt, eller inte lärt, av det som då kunde ske.

Nazisterna berövade steg för steg romerna, liksom judarna, alla deras mänskliga rättigheter.  De beslöt också formellt att dessa etniska grupper inte hade rätt att fortleva. Omkring 20 000 romer mördades i Aschwitz-Birkenau. Natten mellan den första och andra augusti 1944 tömdes baracker där romerna placerats. De 3000 som hittills överlevt, inklusive barnen, beordrades av klä sig nakna och fördes in i gaskammaren. Det är detta som senare kom att kallas ”Zigenarnatten”.

Andra romer mördades eller gick under av umbäranden i olika tvångsläger. Många andra arkebuserades i sina hemtrakter. Totalt flera hundratusentals romer berövades livet. Det är kännetecknande att antalet som föll offer aldrig kunnat fastställas mer precist. Inte ens i döden hade de en identitet i det nazistiska tänket.

Det har tagit långt tid för dessa fakta att nå historieböckerna. Än mer pinsamt är att de alltjämt inte är fullt erkända på många håll.

Förföljelsen av romer hade djupa rötter, inte bara i Tyskland. I land efter land i Europa hade romska grupper förtryckts och förföljts under långa tider, i vissa fall århundraden. Diskrimineringen och övergreppen fortsatte också efter andra världskriget i en rad länder.

Det har tagit långt tid för dessa fakta att nå historieböckerna. Än mer pinsamt är att de alltjämt inte är fullt erkända på många håll. I Sverige publicerades dock en vitbok 2014 om behandlingen av romer i vårt land under nittionhundratalet. Den speglade en verklighet som präglades av ofrivilliga steriliseringar, omotiverade registreringar och förvägran av bostäder, rösträtt, skolgång och sociala rättigheter.

Som en form av officiell ursäkt tillsattes också en kommission för att analysera behovet av åtgärder för att motverka fortsatta kränkningar av romers rättigheter. Det politiska mottagandet av kommissionens rapport var positivt (inte minst av dåvarande statsrådet Erik Ullenhag) men vi som arbetade i kommissionen måste tyvärr notera att fördomarna mot romer alltjämt är spridda i vårt land.

En stor del av den romska befolkningen i Sverige upplever ännu ett utanförskap. Polisens omfattande, hemliga registreringen av romer – för att de var romer – som avslöjades för några år sedan har satt spår av bristande tillit bland många romer. Angreppen mot romska EU-medborgare från Rumänien och Bulgarien som dagligdags benämnts som ”tiggarna” har också haft antiziganistiska övertoner och dessutom uppmuntrat till hatbrott.

Situationen i andra delar av Europa är alltjämt oroväckande. Vi nås nu också av rapporter om att romer drabbats särskilt svårt av coronakrisen. Många av dem har stängts ute från sina tidigare jobb, till exempel hantering av avfall och sopor. På sina håll har de också utpekats som skyldiga till smittspridning, något som är en klassisk beskyllning genom historien mot romer i samband med olika farsoter.

Viktigt är att de europeiska samarbetsorganisationerna nu tar sitt ansvar för att skydda romernas mänskliga rättigheter. När Soraya Post var ledamot i Europaparlamentet lyckades hon pressa fram en ny och rättighetsbaserad hållning inom EU. När nu Sverige om några månader tar över ordförandeskapet inom OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) ges ytterligare en öppning för en prioriterad satsning för att skapa rättvisa för kontinentens genom historien mest diskriminerade minoritet.

 

Thomas Hammarberg
Riksdagsledamot (S)
Ordförande ”Kommissionen mot antiziganism” 2014-2016