ledare När nästan hälften av 18–74-åringarna inte orkar gå en tio minuters rask promenad och endast 14 procent av skolbarnen rör sig så mycket som behövs är det dags för samhället att agera.

Vi var nog många som studsade till inför nyheten från GIH, gymnastik och idrottshögskolan:

Andelen 18–74-åringar med hälsofarligt dålig kondition har ökat från 27 till 46 procent mellan 1995 och 2017. Nästan hälften av denna stora grupp orkade inte ens gå en promenad i rask takt i tio minuter, vilket måste ses som illavarslande.

Om orsakerna ordas det inte så mycket här, men den korta förklaringen från GIH är att stillasittandet ökat, koppling till viktuppgång handlar det bara om i en tredjedel av fallen.

Konditionen har alltså försämrats kraftigt trots ett oavbrutet informerande om de goda effekterna av fysisk träning, för kropp och själ och inlärningsförmåga.

  • *En ny studie från Göteborgs Universitet visar att den fysiska aktiviteten, mätt i steg per dag mellan år 2000 och 2017 sjönk med 24 procent för 14-åriga flickor och med 30 procent för jämnåriga pojkar.
  • *Folkhälsomyndighetens nya studie Skolbarns hälsovanor visar att endast 14 procent av svenska skolbarn rör sig så mycket som behövs för att de ska må bra.
  •  Enligt en sammanställning från Karolinska Institutet, redovisad i Dagens Industri, har stillasittandet i befolkningen gått upp från 25 timmar i veckan till 50 timmar i veckan sedan år 2000. Barn är fysiskt inaktiva hela 68 procent av sin vakna tid!

Stillasittande är den nya tidens rökning. Och värst drabbas de som verkligen behöver den bästa konditionen,  som exempelvis kvinnor och män i de fysiskt krävande vård- och omsorgsyrkena och barnomsorgen.

Om närmare 9 av 10 skolbarn rör sig för lite bäddar det för stora framtidsproblem.

Undersköterskor i äldrevård eller hemtjänst, barnskötare och personliga assistenter behöver ryggar, armar och knän som klarar tunga lyft och andra kroppsansträngningar. Men tyvärr är konditionen sämre hos personal inom vård och omsorg än för genomsnittet av befolkningen. Alltför få orkar eller kan motionera i den utsträckning som behövs.

Belastning är en av de vanligaste orsakerna till anmälda arbetsskador. När Arbetsmiljöverket för några år sedan  inspekterade 700 arbetsplatser över hela landet inom vård och omsorg fick över 75 procent av arbetsplatserna krav på förbättringar. Jobben är med andra ord högriskarbetsplatser.

Redan 2006 larmade Johan Holmsäter, grundare av Friskis och Svettis om att en majoritet av dem som arbetar inom vård och omsorg har sämre ork än de flesta, när styrka och syreupptagningsförmåga istället borde vara bättre än de flestas för att klara av de hårda fysiska krav som arbetsuppgifterna ställer.

60–65 procent  procent av vårdarbetarna, beroende på ålder, i den undersökning han redovisar hade dålig kondition, medan endast 10 procent hade acceptabla värden. Mindre än 5 procent hade bra kondition. Anställda i vården med stillasittande yrken, hade däremot bättre kondition.

En annan undersökning från 1997 visade att drygt 20 procent av elever på framförallt Vård- och fordonstekniska linjer hade så dålig kondition att den kunde jämställas med 70-åringars.

Frågan är om obligatoriska skärmar i förskolan är bästa sättet att förebygga effekterna av ett allt mer utbrett stillasittande.

»Frågan vi ställde oss var; Kommer de här ungdomarna att klara arbetsbelastningen i det kommande arbetslivet?
– Och i så fall hur länge?«, undrade Holmsäter.

Idag, då stillasittandet bland unga är ännu mer utbrett, finns anledning till ännu större oro än för två decennier sedan.

Vad kan då göras för att råda bot på svenskars dåliga kondition?

  • Träning på recept är bra, men kan knappast ges till halva befolkningen.
  • Friskvårdstimmar är också ett vettigt verktyg men räcker inte heller för att motivera en så stor grupp.

Samhället behöver därför gå in och ta ett större ansvar, det håller inte att förlita sig så mycket på individen, även om det finns gott om goda råd och motiverande tips.

Detta gäller i synnerhet barn och unga och människor med fysiskt krävande jobb i vår skattefinansierade, gemensamt ägda offentliga sektor.

  • Personal med hårda fysiska jobb, som barnomsorg, hemtjänst och äldrevård behöver kondition och ork bäst av alla. Låt därför träningen bli en del av både utbildning och arbetstid så som det är för poliser, blåljuspersonal och militärer

SKL skulle kunna samordna detta och borde snarast få ett sådant uppdrag.

Vårdutbildningar och vårdarbetsplatser, liksom andra utbildningar och jobb som kräver god kondition borde ha ett särskilt ansvar för att förebygga arbetsskador redan i unga år.

  • Även för andra jobb som kräver god kondition bör arbetsgivare jobba förebyggande, det lönar sig i det långa loppet.
  • För barn och unga är skolan förstås bästa platsen genom att se till att rörelse och kondition blir lika viktigt och obligatoriskt som matte. Och att skärmtiden hålls på ett minimum.

Man kan i detta sammanhang fråga sig om beslutet att införa obligatoriska skärmar i förskolan är bästa sättet att förebygga effekterna av ett allt mer utbrett stillasittande.

Vill föräldrarna att barnen ska vara ute och röra på sig eller sitta stilla och stirra in i skärmar? Det kommer de dessvärre inte att kunna bestämma från nästa år.

Det som GIH-mätningen visar med önskvärd tydllighet är att samhället inte är planerat för att röra på sig. Men det håller inte att lägga allt ansvar för en bra kondition på individen, som även Dagens Industris PM Nilsson påpekade i en ledare (även om hans råd att promenera mer till skolan krockar med de omhuldade fria skolvalen som förlänger resandet för flertalet.).

Konditionsbyggande är ett samhällsansvar och larmresultaten från GIH visar att det är bråttom.

När nästan hälften av 18–74-åringarna inte orkar gå en tio minuters rask promenad och endast 14 procent av skolbarnen rör sig så mycket som behövs är det dags för samhället att agera.

Fotnot* Artikeln uppdaterad  11 december och 15 januari. 

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena