I förra veckan beslutade EU:s finansministrar att låta utreda alternativ till en finansiell transaktionsskatt, en så kallad Tobinskatt. Beskedet innebär av allt att döma att det är godnatt för alla tankar på en ”riktig” transaktionsskatt. Nu kanske man för skams skull krystar fram någon annan beskattning, som att ta bort bankernas momsbefrielse, eller beskatta bankernas lönekostnader eller deras fastigheter.
Idén att en finansiell transaktionsskatt skulle kunna tas upp centralt och till en del användas av kommissionen för att omfördela mellan fattiga och rika länder tycks också skrotad. Med tanke på den misär i södra Europa, som bankerna tillsammans med EU:s svaga krishantering skapat, skulle ett sådant ändamål upplevas som höjden av rättvisa.
Principen att varje land ska ”sig själv beskatta” är heligare än att dämpa den sociala oro som krisen skapat.
Att det nu tillsätts en arbetsgrupp bekräftar att EU, sin vana trogen, drar benen efter sig. Det var två år sedan Europaparlamentet beslutade att begära ett förslag från kommissionen. I höstas kom det ett sådant, en skatt på all handel med aktier och obligationer på 0,1 procent av värdet. Det skulle ge 57 miljarder euro. Förslaget verkade enkelt och genomförbart.
Men inte för finansminister Anders Borg. Han klagar vid en pressträff över att bankerna tar ut för höga marginaler på bolånen. Vi samma tillfälle skräms han med att en finansiell transaktionsskatt skulle höja hushållens räntekostnader. Hur ska han ha det?
Det är ingen ände på alla olyckor som skulle drabba oss med en transaktionsskatt. Tillväxten skadas. Banktjänster kommer att fly Europa. Det enda som saknas är ökad risk för nageltrång.
En tjänsteman på riksbanken sa i Svenska Dagbladet nyligen som ett argument mot en transaktionsskatt att ”det är svårt att leda i bevis att kortsiktiga affärer är skadliga”. Han tycks ha bommat de kortsiktiga affärerna som skapade Asienkrisen på 90-talet.
Att Tobinskatten nu ska skrotas, visar att EU i förhållande till bankerna hela tiden går som katten kring het gröt. När finanskrisen bryter ut ska de räddas till snart sagt varje pris. Nödlånen till skuldländerna går i första hand till att betala av bankernas gamla obligationslån.
Grekland skuldavskrivs på för bankerna förmånliga villkor. EU lovar att aldrig, aldrig mer göra om det. Och till detta den nu avskrivna Tobinskatten.
EU:s krishantering följer ett tydligt mönster. När stora fartyg är på väg att kapsejsa brukar kvinnor och barn få gå i livbåtarna först. Här är det bankirerna som hela tiden har företräde.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.